Nyheten om att krisande gröna-bubblan-företaget Stegra beviljats ytterligare 390 miljoner i skattebidrag kom i onsdags och risken att ytterligare stora summor går upp i rök ökar.
Jag var en av de som drog igång granskningen av gröna bubblan redan 2022, precis när de första rapporterna släppts av Christian Sandström så jag är en av de främsta kritikerna till att staten slänger pengar på sådana här projekt.
Men problemet är att staten alltid gör så här. Politiker älskar nämligen att leka företagare och riskkapitalbolag och det närmaste de kommer är att öronmärka en allt växande jättehög med pengar till alla sina hjärtefrågor, så att företag startas inom det området och söker pengarna. Det är inte Stegras fel att staten vill slänga pengar på dem.
Istället för att kritisera företagen som söker gratis pengar ska vi kritisera politikerna som tagit stora summor av våra hårt intjänade skattekronor och lovat ut dem till bidrag, som sedan myndigheterna anstränger sig för att göra slut på. För det är ju också uppdraget. Staten ger aktörer inom staten pengar och krav på att göra slut på dem, annars får man kritik.
Att drömma om fossilfritt stål som kostar 30 % mer att göra, med enormt mycket mer energi än idag och som devis bygger på teknik som inte finns är inte olagligt eller ens moraliskt fel. Det får alla privata företag göra.
Men ska staten hjälpa nya branscher och företag måste vi tänka om på vilket sätt detta sker.
Jag fattar att det ofta är det närmaste en politiker kommer riktiga företag, att hitta på olika stöd och bidrag till dem, men det är inte rätt för det. De främsta verktygen en politiker kan använda till nästan allt är morot eller piska så det är inte konstigt att det lockar att uppfinna en massa stora fina morötter av skattepengar. Politikers uppdrag är ju att förverkliga sina ideologiskt grundade idéer.
Antingen uppmuntrar man beteenden som man önskar av ideologiska skäl med löfte om pengar av olika slag (bidrag eller subventioner) eller så straffbeskattar man det man ogillar. Vi byter regering och riksdag men detta kvarstår. Pengarna öronmärks bara till andra saker.
Så hur ska då politiken göra?
Mitt förslag är att helt lägga ner bidragen. Skattebetalarna får exakt noll för pengarna när förutsättningslösa bidrag slängs på precis allt. De flesta är inte på 390 miljoner kronor men ofattbart många miljarder per år slängs på bidrag från en rad olika myndigheter, där mottagarna är företag eller organisationer.
Av ideologiska skäl har jag tidigare helt förkastat den här i grunden vänster-idén men alla kloka människor omprövar ibland tidigare positioner så här kommer min lösning: ett statlig riskkapitalbolag.
Om man istället för Klimatklivet, Industriklivet och allt annat tramsigt samlar alla pengarna på ett enda ställe och där summorna inte är bidrag utan investeringar skulle nämligen skattebetalarna ibland, där det går bra, få tillbaka pengar.
Ett bidrag är som att elda upp pengarna. Men om staten, för att ge pengar till ett företag, kräver aktier i utbyte, skulle de gånger företagen faktiskt lyckas kunna generera vinst tillbaka när staten säljer sina andelar. Och till slut kan detta bli ett självspelande piano.
I det läget skulle ingen statlig budget behöva allokera pengar till ett enda företagsstöd utan de pengar man en gång satsat i det statliga bolaget skulle generera pengarna själv till nya investeringar.
Då skulle man också komma runt den orättvisa som dessa bidrag utgör i form av orättfärdiga konkurrensfördelar gentemot de konkurrenter som antingen ens söker bidragen eller får dem. Alla privata bolag opererar på en marknad och de andra företagen på den marknaden drabbas när deras konkurrent får gratis jättebidrag från staten, som inte kräver någon motprestation alls. Inte ens ränta.
Genom åren har ofattbara summor skänkts bort till företag som varit duktiga på att paketera sina idéer för att passa styrande politiker och dess vilja att sola sig lite i företagar-glansen. Vi pratar om många många miljarder. Tänk om de istället alla köpt aktier i bolagen som vill ha dem?
Visst blir det fortfarande noll kronor vid en konkurs men det resultatet, noll alltså, får vi varje gång ett bidrag betalas ut även om bolaget inte lägger ner. Att ge bort stora bidrag är bokstavligen att elda upp pengarna.
Allra helst ska såklart staten hålla sina långa fingrar borta från företag men med tanke på hur alla politiker fungerar oavsett färg måste vi förhålla oss till verkligheten och inte önsketänkande. Då är det minst dåliga alternativet att vi skattebetalare faktiskt får andelar i bolagen som får pengarna så att våra pengar då och då faktiskt kan generera vinst tillbaka till staten.
Rebecca Weidmo Uvell
