Den nya könstillhörighetslagen började gälla den 1 juli 2025. Lagen antogs med stor majoritet. 94 av riksdagens 349 ledamöter röstade nej. Nejröstarna utgjordes i huvudsak av ledamöter från Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna och av någon enstaka moderat och socialdemokrat. Det främsta syftet med den nya lagen är att underlätta för människor som vill byta sitt så kallade juridiska kön utan att för den sakens skull behöva göra omfattande och krävande operationer av sina könsorgan. Lagen vänder sig med andra ord till en mycket liten grupp av människor i samhället. Vilket inte på något sätt förminskar det goda syftet med lagen. Att försöka hjälpa en människa som kraftigt lider av att ha hamnat i fel kön är sunt och riktigt. Men som i alla andra sammanhang så gäller det för lagstiftarna att försöka gardera sig mot diverse oönskade konsekvenser av nya lagar och regler. Det finns självklart risker med att underlätta för personer som av skumma, psykiskt sjukliga eller rent kriminella skäl vill kunna byta personnummer; vilket ur statens perspektiv är det främsta innehållet i det juridiska könet.
Den nya lagen har således bara varit i drift sedan ett drygt halvår. Men den korta verkanstiden till trots så signalerar ledande regeringsföreträdare redan nu om behovet av översyner och korrigeringar av könstillhörighetslagen. Vilket nog inte är så förvånande. Två mycket medialt uppmärksammade fall visar hur djupt kriminella män använder sig av könstillhörighetslagen på mycket provocerande sätt. En man som dömts för mord på två av sina barn har – med hänvisning till att hans nya juridiska kön – begärt att få avtjäna sitt straff på ett kvinnofängelse. En annan man som nyligen avtjänat ett straff för människorov av ett litet barn och som nu sitter misstänkt för mord och gravfridsbrott på en ung kvinna har bytt till ett kvinnligt namn och har också fått en skyddad identitet av staten. Dessa fall, tillsammans med bland annat mycket omtalade exempel på hur män tillåts ställa upp som kvinnor i idrottstävlingar, går på tvärs mot allt som den allmänna och folkliga rättsuppfattningen står för. Att vi nu är inne i ett valår har säkerligen haft betydelse för att förslag om översyner och korrigeringar kommer redan nu från det ledande regeringspartiet. Vilket självfallet inte ska belasta ett politiskt parti. Partier i en demokrati lever ju i naturlig symbios med förmågan att göra bra ifrån sig då väljarna går till valurnorna.
Hur som helst: På Aftonbladet Debatt den 13 januari berättar moderaternas partiledare och tillika statsminister Ulf Kristersson tillsammans med partivännerna justitieminister Gunnar Strömmer och socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall om att de går fram med tre nya förslag för att förstärka lagens skydd mot otillbörligt utnyttjande. För det första vill de tillsätta en utredning som ska ”gå igenom vilka effekter de nya reglerna faktiskt fått, om antalet ansökningar har ökat och i vilken utsträckning dessa godkänns eller avslås.I sin artikel slår de tre statsråden också fast ”att det biologiska könet ska vara avgörande för om en intagen ska placeras på en kvinnoanstalt eller inte. Det finns goda skäl att pröva om inte det också bör införas ett tydligare regelverk för exempelvis omklädningsrum eller idrottstävlingar.” Och för det tredje konstaterar moderatpolitikerna att: ”Det kan finnas skäl att begränsa dömda brottslingars möjlighet att byta juridiskt kön.”
Debatten om könstillhörighetslagen har varit och är tämligen polariserad och svartvit. Vilket nog de ledande politikerna inom i vart fall Moderaterna och Socialdemokraterna borde ha tagit mer hänsyn till. I riksdagsbeslutet finns i och för sig tydliga skrivningar om att lagens konsekvenser ska följas upp noggrant så att den fungerar som det var tänkt. Men med tanke på den mycket omfattande organiserade brottsligheten som vi har att dras med i vårt land så tycker jag att lagen redan från början kunde ha haft tydliga begränsningar av i vart fall dömda brottslingars möjlighet att byta juridiskt kön. Sådana tydliga regler utgör också och inte minst ett skydd för den mindre grupp personer som på grund av sina könsrelaterade problem ofta befinner sig i en utsatt position. Vill det sig illa så kan deras situation rentav förvärras om även lagens ursprungliga syften riskerar att svepas bort av det folkliga missnöjet med den kriminella världens utnyttjande av den nya lagstiftningen. Att tänka efter före – så mycket som det bara går – är därför en dygd för alla seriösa lagstiftare och reformister.
Widar Andersson
Krönikör/Skribent
