Det byggs inte fler fritidsgårdar än förr. Ändå sjunker brottsligheten i Sverige. Inte minst har skjutningarna blivit färre, efter att ha varit ett dominerande samhällsproblem i åratal.
Det positiva förloppet sker utan att samhället på något påtagligt sätt har vidgat vad som traditionellt brukar benämnas som förebyggande åtgärder. Snarast går brottsminskningen att härleda till högerregeringens repressiva kriminalpolitik.
För den som har trott på det gamla etablissemangets värdeord kommer kanske den goda utvecklingen som en chock. Inlåsning fungerar!
Fängelse fungerar rentav bättre än man kan tro vid en första anblick.
Kriminalitet förekommer i alla samhällsskikt. Men det betyder inte att brottsligheten är jämnt fördelad. Tvärtom är det en liten klick som står för de flesta brotten. För ett drygt decennium sedan undersökte en grupp svenska forskare hur våldsbrottsligheten fördelar sig i samhället. Studien visade att en (1) procent av befolkningen stod för nästan två tredjedelar av alla våldsbrott. Även inom denna lilla grupp rådde en skev fördelning. Den promille med flest domar stod för nästan var femte våldsbrott.
Hårdare straff slår mot alla förbrytare. Men somliga drar på sig fler hårda straff än andra. Och när de mest brottsaktiva låses in under längre perioder förhindras oproportionerligt många brott. Länge var dock svensk kriminalpolitik inriktad på att åstadkomma motsatsen. De mest kriminella fick i stället straffrabatter.
Inlåsning ger också nätverkseffekter. Enskilda gärningsmän är förstås farliga. Men den allvarligaste kriminaliteten utförs i grupp. Det senaste decenniets våldsvåg i Sverige kommer ur kriminella nätverk.
Inte heller i kriminella nätverk är brottsligheten jämnt fördelad. En dansk studie för några år sedan, som särskilt granskade kriminella som medaktörer, fann att en mycket liten andel av medaktörerna låg bakom en stor del av kriminaliteten. Mer än hälften av brotten gick att härleda till bara 7,5 procent av medaktörerna. Om forskarna fokuserade på de svårare brotten blev effekten ännu mer påtaglig. Mindre än 4 procent av medaktörerna stod för över hälften av den mest samhällsskadliga brottsligheten. Förklaringen är logisk: vissa brottslingar i nätverken har fler kontakter än andra.
När spindeln i nätet hamnar bakom lås och bom förhindras inte bara dennes brott, utan även medaktörernas. En norsk studie för några år sedan försökte mäta effekterna på omgivningen när en nätverkskriminell dömdes till fängelse. Forskarna fann att sannolikheten för medaktörer och lillebröder (!) att dömas till fängelse minskades kraftigt, med över 50 respektive 30 procent.
Fängelse avskräcker inte, har det hetat i ett halvsekel av svensk kriminologisk debatt. Men det är delvis en annan frågeställning. Fängelse fungerar. Och inte bara genom att stoppa den inlåste från att begå brott. Potentiella medgärningsmän berövas också sin kumpan, och förhindras därmed från att begå sina dåd. Noderna i de kriminella nätverken slås ut.
Därför är inlåsning den viktigaste förebyggande åtgärden.
Per Gudmundson är redaktionschef för 100%.
