Jag måste säga att jag har väldigt svårt att förstå hur vissa människor lyckas få ihop sina resonemang när det kommer till utrikespolitik. Men egentligen är det inte så svårt när man väl ser rörelser för vad de faktiskt är. Bakom de stora orden om solidaritet, mänskliga rättigheter och internationell rätt finns nästan alltid en politisk agenda. Det gäller även Palestinarörelsen.
Palestinarörelsen består nämligen av en ganska egendomlig blandning av islamister, kommunister och postkoloniala vänsteraktivister. Som Adam Cwejman har påpekat har delar av vänstern länge haft en tendens att se islamistiska rörelser som allierade i kampen mot västerländsk imperialism. Konflikter i Mellanöstern tolkas därför ofta genom ett ganska enkelt raster, där vissa aktörer automatiskt betraktas som motståndsrörelser, oavsett vad de faktiskt gör mot sin egen befolkning.
Resultatet blir en ganska märklig selektiv moral. Det blev särskilt tydligt i januari 2026 när Ali Khameneis regim brutalt slog ner protester i Iran. Tiotusentals iranier uppges ha dödats när människor protesterade mot en religiös diktatur som i decennier förtryckt kvinnor, minoriteter och oppositionella.
Därför blev Palestinarörelsens dubbelmoral nästan övertydlig på en demonstration i Göteborg för några veckor sedan, som hölls efter Irans högsta ledare Ali Khameneis död. På demonstrationen höll demonstranter upp porträtt av Ali Khamenei och uttryckte sorg över hans död. Bara några kvarter bort firade exiliranier slutet på en brutal diktator. En religiös diktator som i decennier förtryckt sin befolkning och avrättat otaliga oskyldiga människor får stöd av en grupp vars viktigaste syfte sägs vara att värna om mänskliga rättigheter och stoppa förtryckarregimer (Israel). Det är anmärkningsvärt.
Palestinarörelsen delar dock denna dubbelmoral på högre nivåer. EU:s plenary sessions (fullmäktige) och utskottsmöten (nämnder) har sedan den 7 oktober egentligen präglats av ändringsförslag, resolutioner, kampanjer och mobilisering för Gaza och Palestina i i princip alla ämnen som EU har behandlat. Likt hur Miljöpartiet försöker göra allting till en klimatfråga har vänstergrupper i EU försökt göra allting till en Gaza-fråga. Och detta pågår fortfarande.
Det intressanta här är att EU i varje plenarsession också behandlar en rad andra humanitära kriser runt om i världen. Det kan handla om förföljelse av kristna i Nigeria, humanitära katastrofer i Haiti eller just det brutala förtrycket i Iran. Men trots alla dessa konflikter som vänstern och Palestinarörelsen säger sig bry sig om läggs nästan inget fokus på dem. I praktiken verkar allt till slut handla om Gaza.
Därför blir det uppenbart att dessa rörelser och vänsterpolitiker enbart drivs av selektiv moral, där frågor väljs utifrån deras egen agenda. Det är därför vi ser kommunister och islamister stå i samma demonstration och sörja Ali Khameneis död, men inte de tiotusentals iranier som har mördats bara det här året av samma person. Att gå emot den iranska regimen rimmar inte med deras agenda. Därför kommer Palestinarörelsen inte att organisera några demonstrationer, och knappt några ändringsförslag eller resolutioner att läggas fram av vänsterpolitiker i EU.
Och ändå vill de framstå som de förtrycktas röst.
Filip Linnert
