Centerpartiet lär förbli svensk politiks nucka. C vill inte samarbeta med någon alls, utan bestämma helt själva. Sådan ensidighet funkar inte i demokratiska relationer.
45-åriga Hasho från Japan dejtade länge utan att lyckas. Men så gifte sig häromdagen med Mr Perfect – en man som hon gillade att umgås med och som behandlade henne väl, rapporterade Ekot.
På ytan lät det som en vacker kärlekshistoria, men brudgummen är inte av kött och blod, utan kvinnans AI, som hon utvecklat i ChatGPT. Den perfekte mannen var digitalt skulpterad för just henne, av henne själv. Han svarade tjänstvilligt ”ja” från Hashos mobil.
Tydligen är AI-relationer en puttrande trend i Japan och Kina. Männen duger inte, men roboten i mobilen är perfekt, då han är helt skapad efter singelkvinnornas önskemål, och inte är sådär jobbigt normal med skavanker som folk är annars.
Det hela får mig att tänka på Centerpartiet. Partiet vägrar ge tydliga besked kring vad en röst på C ger Sverige för regering. Det verkar som att de tror sig kunna svinga sitt trollspö och med ett ”abrakadabra” få alla andra att göra som C vill. Ungefär som man promptar sin ChatGPT…
C stoltserar med att vara i mitten – men verkar inte förstå att de inte kan bilda regering själva och leva lyckliga i alla sina dagar. Verkligheten ser inte ut så.
Centerpartiet har flera gånger sagt att de aldrig kommer att släppa in Vänsterpartiet i en regering, och när Nooshi Dadgostar (V) skickade ett slags friarbrev i förra veckan var svaret en hånfull fnysning. ”Helt ointressant”, sa C-ledaren Elisabeth Thand Ringqvist i SVT Agenda i söndags.
Men med tanke på att V envist kräver plats i regeringen för att släppa fram Socialdemokraterna till makten är det ett mysterium hur C ska undvika samtal och samverkan med yttervänstern. Dadgostar lär knappast backa från sitt krav.
I februari sa Thand Ringqvist i SVT 30 minuter att hon vill avsätta regeringen. Ändå slog hon fast att C kan tänka sig både Ulf Kristersson (M) och Magdalena Andersson (S) som statsminister. ”Vi vill ha en ny koalition”.
När programledaren fundersamt fortsatte fråga hur det skulle gå till i praktiken, svarade C-ledaren: ”Jag förstår att du vill att jag ska säga en, men våra väljare tycker att det är helt rimligt att vi har två.”
Jojo. Väljarna kanske även vill ha evig sommar och glass till middag varje dag utan att gå upp ett gram.
Vänsterpartiet och Centerpartiet är i mångt varandras motsatser. De kan inte enas kring skatter, då V vill höja och C vill sänka. Andra områden där de står långt ifrån varandra är arbetsgivaravgifter, välfärd, bidrag, a-kassa, hyresregleringar samt finanspolitik.
Konsekvenserna av denna åsiktsklyfta verkar C-ledaren inte vilja tala om, utan hellre måla upp en fasad där hon får som hon vill om hon bara säger nej till allt och alla.
Birgitta Ohlsson, som bytt parti och kandiderar till riksdagen för Centerpartiet, är ärligare. Hon sa häromdagen att hon tror att oppositionspartierna kan hitta kompromisser. ”Jag tror att skattefrågorna, välfärdsfrågorna, många frågor kommer behöva kompromissas.
”Självklart är vi oerhört kompromissvilliga, sa även V-ledaren i Agenda.
Men är det åt höger? Det har bildats ett ytter-ytter-vänsterparti som kan locka dem som tycker att V blivit mesiga och Dadgostar behöver hantera även dem.
Det vill säga, det lär bli enormt svårt för C att få igenom skattesänkningar (eller något alls).
För väljarna blir det snurrigt och tydligt på en gång. I fantasin får C som de behagar, men i praktiken absolut inte.
Högersidan är mer enad än på länge, sedan L och SD kommit överens men S vill inte prata om vilka partier de kan regera med eller ej. Och C velar.
Den politiska kartan är kort sagt ett virrvarr, och ett viktigt budskap vi väljare fick i Agendas debatt mellan V och C var: ”Ingen av partiledarna utesluter nyval”.
I dejtningvärlden kan den som är perfektionist gifta sig med en chattbot. Men för seriösa partier krävs en annan attityd.
Carolin Dahlman
