En ny finsk studie, publicerad i JAMA Psychiatry den 8 april 2026, visar att åldern vid första ADHD-diagnos har stor betydelse för hur det går i skolan. Studien, som ingår i Lotta Volotinens doktorsavhandling vid Helsingfors universitet, bygger på registerdata från över 580 000 personer födda i Finland 1990–1999. Resultaten visar ett tydligt mönster: ju tidigare diagnosen ställs, desto bättre skolresultat och lägre risk att stå utan examen vid 20 års ålder.
Studien omfattar hela den finska befolkningen i årskullarna, varav drygt 16 000 personer fått en ADHD-diagnos. Diagnosåldern fastställdes utifrån första registrerade diagnos eller uttag av ADHD-läkemedel mellan 4 och 20 års ålder. Samtidigt betonar Volotinen att resultaten visar ett starkt samband – men att fler studier krävs för att fastställa ett orsakssamband.
Skillnaderna är tydliga. Pojkar diagnostiseras oftast i de tidiga skolåren, medan flickor i högre grad får diagnos först i tonåren. De som diagnostiseras sent, särskilt under högstadiet, har de svagaste utbildningsresultaten. Nästan en tredjedel i denna grupp studerade eller hade ingen examen vid 20 års ålder.
Enligt Volotinen är en tidig diagnos förknippad med bättre skolprestationer och fler fortsatta studieval. Samtidigt lyfter hon behovet av riktat stöd till ungdomar som diagnostiseras senare, för att minska risken att de lämnar utbildningssystemet. Att studien omfattar hela befolkningen gör resultaten ovanligt robusta.
Könsskillnader i fokus
Att flickor diagnostiseras senare än pojkar är välkänt, men studien visar också konsekvenserna. En förklaring är att ADHD ofta tar sig olika uttryck: pojkars symptom är oftare utagerande och synliga, medan flickors svårigheter – som inre rastlöshet och bristande struktur – lättare förbises.
Finska Institutet för hälsa och välfärd (THL) rapporterade i mars 2025 att ökningen av ADHD-diagnoser varit störst bland flickor i åldern 13–17 år. År 2023 hade cirka 11 procent av pojkar i grundskoleåldern en diagnos, jämfört med 4 procent av flickorna. I tonåren hade andelen flickor stigit till 6 procent. Liknande mönster syns i Sverige och Danmark.
En kraftig ökning i både Finland och Sverige
För två decennier sedan var ADHD-diagnoser relativt ovanliga. I dag ser bilden helt annorlunda ut. I Sverige uppgick förekomsten 2022 till 10,5 procent bland pojkar och 6 procent bland flickor i åldern 10–17 år – en kraftig ökning sedan 2006. Prognoser pekar på att nivåerna kan fortsätta stiga.
Även i Finland har diagnoserna ökat snabbt, med en mer än fördubblad förekomst mellan 2015 och 2022.
Forskningen pekar på flera förklaringar: ökad kunskap, minskat stigma och att fler grupper – särskilt flickor – nu uppmärksammas. I Sverige lyfts också andra faktorer. I en studie i Acta Paediatrica 2025 pekar barnläkaren Ingemar Engström på att privata vårdgivare med snabbspår kan ha bidragit till utvecklingen. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har dessutom funnit brister hos granskade aktörer, vilket väckt frågor om kvalitet och patientsäkerhet.
En relevant studie – som knappt märks i Sverige
Trots att den finska studien är direkt relevant för Sverige, med liknande utbildningssystem och vårdstrukturer, har den fått begränsad uppmärksamhet. Samtidigt pekar resultaten på något centralt: tidig identifiering hänger samman med bättre utbildningsutfall.
En sen diagnos framstår därmed inte som ett neutralt alternativ, utan som en riskfaktor.
För svenska beslutsfattare väcker studien en viktig fråga: identifieras rätt barn i rätt tid? I ett system präglat av regionala skillnader och en pågående debatt om kvalitet och kommersiella inslag i vården är det inte självklart.
Frågan är inte bara varför diagnoserna ökar – utan också om de barn som behöver stöd får det tillräckligt tidigt.
Merit Wager
