Europaparlamentet börjar nu uppmana medborgare och företag att resa mindre, arbeta hemifrån och vara restriktiva med energianvändningen. Det är framförallt mot bakgrund av att vi befinner oss i den allvarligaste oljeförsörjningskrisen i modern historia. Men för att dessa uppmaningar ska tas på allvar krävs att EU självt lever upp till dem själv.
Bakgrunden är minst sagt allvarlig. Stängningen av Hormuzsundet har utlöst ett kraftigt prisfall på världens oljemarknad, och IEA varnar för att EU har ungefär sex veckors tillgång till jetbränsle kvar. ACI Europe, flygplatsbranschens europeiska organisation, bedömer att en systemkris kan uppstå inom tre veckor. Flygbolag ställer redan in avgångar. Kommissionären Dan Jørgensen uppmanar européerna att arbeta hemifrån där det är möjligt och att spara på bränslet. Förslag om obligatoriska distansarbetsdagar för anställda i medlemsländernas företag är under beredning.
I detta läge väljer Europaparlamentet att fortsätta genomföra sin månadsvis återkommande flytt av hela verksamheten från Bryssel till Strasbourg. Det är ett beslut som, om det kvarstår, vore totalt oacceptabelt och svårt att förena med vad institutionen i övrigt kommunicerar. Flytten dit kostar skattebetalarna uppskattningsvis hundra miljoner kronor varje månad. Den kräver hundratals flygningar, bilresor och tågresor, och genererar stora mängder olje- och koldioxidutsläpp. Allt arbete som utförs i Strasbourg kan dessutom utföras i Bryssel, något som visades i praktiken under pandemin, då sessionerna utan problem genomfördes på plats i Bryssel och digitalt.
Det är rimligt att uppmana Europaparlamentet och kommissionen att hålla, åtminstone de kommande plenarsessionerna, i Bryssel så länge bränslekrisen varar. Det är ett konkret och kostnadseffektivt förslag som ligger helt i linje med vad EU ber sina medborgare och företag att göra.
Strasbourgresornas existens saknar i dag saklig motivering. De är ett politiskt arv från efterkrigstiden, och har länge skyddats av ett franskt veto inbyggt i EU:s fördrag. Det har gjort varje seriöst reformförsök svårt att genomföra. Men det finns inget som hindrar parlamentet från att fatta ett tillfälligt beslut under extraordinära omständigheter. Det gjordes under pandemin, och det bör göras nu.
Vidare, om EU ber medborgare och företag att ta sitt ansvar i denna gemensamma kris, är det rimligt att parlamentet gör detsamma. Att tvinga företag till distansarbete och uppmana privatpersoner till restriktivt resande, samtidigt som man genomför en av Europas dyraste och mest onödiga månatliga transporter, undergräver förtroendet för de uppmaningar som EU utfärdar.
Strasbourgsessionerna är i detta sammanhang ett enkelt och konkret exempel på en åtgärd som parlamentet har fullt mandat att vidta på egen hand. Vilket också är fullt rimligt med tanke på att vi eventuellt inte ens kommer att fysiskt kunna flyga dit om ACI Europes bedömning om systemkris om tre veckor faktiskt stämmer. Innan man tvingar företag att införa distansarbete och uppmanar medborgare att vara restriktiva borde man först pausa Strasbourg-resorna.
EU bör leva som man lär.
Filip Linnert
