När musikern Tomas Andersson Wij intervjuades i Katalys påstod han att ”tonårsutvisningarna” var rasistisk politik. Men det är farligt att använda överord.
”En av de saker som berörde mig allra mest i valrörelsen var tonårsutvisningarna. Det var jävligt mörkt, alltså. Det är en väldigt rasistisk politik. Det går inte att säga någonting annat. Det ska sprida skräck i unga, ambitiösa människor som vill bygga ett liv här”, sa musikern Tomas Andersson Wij när han intervjuades av Daniel Suhonen i Katalys podd nyligen.
Det är häpnadsväckande grovt att kalla tonårsutvisningarna för rasism. Och det är han själv som sprider skräck genom att överdriva och påstå att ledande politiker vill unga illa.
Att ungdomarna får nej på sin asylansökan har ingenting att göra med hudfärg eller etnicitet. De utvisas eftersom de inte anses ha asyl och det är helt enligt regelverket i en liberal demokrati. Det hela sköts av myndigheter och kan överklagas i flera instanser.
Menar Andersson Wij att regler ska gälla vissa men inte alla? Tycker han att alla nej till asyl är rasism?
Det blir bara dumt.
Sverige är ett land som generöst hjälper personer i nöd, men vi kan inte öppna för precis alla som vill leva här.
Debatten om tonåringar som utvisas tog rejäl fart efter jul, när Aftonbladet publicerade längre artiklar om enskilda som hade utvisats när de blev myndiga. Det handlade om skötsamma tjejer och killar, som det var lätt att sympatisera med.
Och vips vände opinionen från att vilja skärpa och minska till att ifrågasätta utvisningar. Miljöpartiet var pådrivande, stöttade av Vänsterpartiet och Centern. Till slut följde även Socialdemokraterna efter och krävde lättnader – trots tidigare löften om att stå för stram migration.
Tidöpartierna framställdes som onda under året, men de regler som gjorde att de unga tvingades lämna var skapade av S, efter att Migrationsverket 2015 spådde att runt 190 000 kunde söka asyl under året, och Stefan Löfven (S) kvickt la fram en rad åtgärder för att kraftigt minska antalet. Tillfälliga uppehållstillstånd blev norm 2016 och fem år senare S beslutade att lagstiftningen skulle gälla tills vidare.
Fram till 2023 kunde unga använda sig av en skyddsventil i utlänningslagen som gällde särskilt ömmande omständigheter, men då tog regeringen bort möjligheten – ihop med S.
Men när opinionen började reagera på att reglerna började drabba hyggliga unga, som gick i skolan och hade extrajobb, ändrade sig partierna. Utvisningarna pausades och i somras infördes en ventil för 18–21-åringar. Plötsligt ville alla ha en mildare framtoning.
Det hela visar att migrationspolitik är känsligt. Å ena sidan handlar det om enskilda som längtar och kan bli förkrossade av ett nej. Men å andra sidan måste politiska beslut, som medför kostnader, vägas mot intäkter och andra kostnader för det gemensamma.
Man kan påstå att det är inhumant och hjärtlöst att säga ”nej”, men det är precis tvärtom. Okontrollerad migration är omänskligare, eftersom resurser måste dras antingen från familjer eller från andra välfärdsområden.
Politik är komplicerat och därför skaver det när kändisar gör upprop eller utspel kring den här typen av frågor. Risken är att det blir ensidigt.
2015 deltog Andersson Wij även i konserten ”Hela Sverige skramlar”. Den drog in 40 miljoner i frivilliga donationer, vilket kan jämföras med beräkningar som visar att migrationen kostat skattebetalarna 131 miljarder – varje år.
Det är inte gratis att vara snäll.
Vissa kanske invänder nu och menar att det bara är en enstaka kändis det handlar om, men dessvärre är han inte ensam om att överdriva och rasism-anklaga. I Annika Hirvonens (MP) kommentarsfält om frågan kallades tonårsutvisningarna för fascism, omänskligt och nazistiskt ovärdigt.
Om fler börjar tro att utvisningar handlar om rasism och illvilja skapas onödiga spänningar som kan leda till konflikter. Andersson Wij och övriga vänstern hetsar på och sprider falska narrativ – som kan bli ammunition.
Carolin Dahlman
