I Sverige lever många asyl- och anhöriginvandrare som trots lång tid i landet inte integrerats i samhället. Språkbarriären, svårigheter att hitta arbete och kulturell alienation har lett till att många känner utanförskap och isolering, rentav vantrivsel. För dem kan återvandring till hemlandet mycket väl vara ett lockande alternativ.
Regeringen har tillsatt en utredning – ”Utredningen om stärkt återvandandeverksamhet” med tilläggsdirektiv – som i sin helhet ska redovisas senast den 30 september i år. Det handlar i första hand om hur man ska ”bedriva ett effektivt återvändandearbete och att stärka arbetet med inre utlänningskontroller”. I den här texten ligger fokus på återvändande (återvandring) på frivillig basis.
Ett exempel på hur återvändande kan göras intressant och även attraktivt är det nederländska systemet. Personer som är minst 55 år gamla och som frivilligt återvänder till sitt hemland erbjuds under en tid ekonomiskt stöd i form av månatliga belopp, ungefär som en ”lön”. För att vara berättigad till stödet krävs att man flyttar från Nederländerna för gott och att man avsäger sig sitt nederländska medborgarskap.
En liknande modell för frivilligt återvändande, skulle kanske kunna införas också i Sverige. Exempelvis kunde man erbjuda:
- Ekonomiskt stöd under en viss period efter återkomsten till hemlandet.
- Hjälp med praktiska frågor kring flytten och återetableringen i hemlandet.
- Viss yrkesutbildning för att underlätta integrationen och möjligheten att komma in på hemlandets arbetsmarknad.
- Psykologiskt stöd för att hantera den omställning som återvandringen kan innebära.
Återvandring ska vara ett frivilligt val, något som den återvandrande, som inte känner sig hemma i Sverige eller helt enkelt bara längtar hem efter lång tid i exil, själv väljer.
Regeringen har hittills inte uttalat sig specifikt om frågan om återvandring
Regeringen har hittills inte uttalat sig specifikt om frågan om återvandring för asyl- och anhöriginvandrare. Det finns redan möjlighet att få ekonomisk ersättning vid återvandring från Sverige, men beloppen är mycket små och det finns inga krav på att avsäga sig det svenska medborgarskapet.
Alla sätt behöver prövas och att studera hur andra EU-länder hanterar frågor kring asyl, migration och återvandring är viktigt och kan ge inspiration till lösningar som man kanske inte hade tänkt på annars.
Det finns ett antal argument för att införa ett system likt det i Nederländerna för frivillig återvandring i Sverige, bland annat för att:
- det kan bidra till att minska kostnaderna för socialförsäkringen och integrationen
- det kan ge vissa invandrare en möjlighet att skapa ett bättre liv för sig själva och sina familjer i sitt hemland
Det finns förstås också argument mot ett sådant system, bland annat:
- det kan ses som ett misslyckande för den svenska integrationspolitiken
- det kan vara svårt att hitta en modell som är rättvis och effektiv
Frågan om återvandring är komplex och det finns inga enkla lösningar. Det krävs noggrann analys av både potentiella fördelar och dito nackdelar med det här nämnda nederländska systemet, och med vilket system som helst. Men större ekonomiska incitament än de i sammanhanget småsummor som idag erbjuds den som flyttar tillbaka är sannolikt nödvändigt för att människor som levt här länge ska ta steget att flytta tillbaka. Och att avsäga sig det svenska medborgarskapet som är så åtråvärt hos alla som kommer hit kan också vara ett hinder, men nödvändigt för att systemet inte ska missbrukas.
Viktigt att involvera invandrare som skulle kunna omfattas
Det är givetvis av stor vikt att invandrare, som skulle kunna komma att omfattas av rätten till en genomtänkt, välfungerande och välfinansierad återvandring, involveras på ett seriöst sätt innan beslut fattas om hur en sådan ska ske.
En ingående beskrivning av det nederländska systemet kan vara relevant som utgångspunkt för sakliga samtal och diskussioner i den här viktiga frågan. Information finns bland annat hos SVG, Sociale Verzekeringsbank.
Merit Wager
