Det är synd att ett sådant viktigt ord som demokrati redan blivit slitet i Sverige men när rasist inte fungerade längre efter ett decennium blev det tyvärr så. I hopp om att plocka kortsiktiga poänger har ordet släpats efter många kampanjtåg, att demokratin är hotad. För att Sverige och andra länder ser att andra åsikter än vänsterliberala och socialistiska växer.
Särskilt tråkigt är det för att det finns ett verklig demokratihot som lurar runt knuten men som få, om några, pratar om. Det från klimataktivisterna.
Dark green, kallas rörelsen som få bekänner sig till men som desto fler ändå tillhör. Ursprunget till eko-fascismen är bland annat den finländska ekologen Pennti Linkola som 87 år gammal dog 2020.
Han hävdade redan på 70-talet att människan måste återgå till att leva som före industrialiseringen, för att rädda planeten och att människor måste sluta föda barn i stor utsträckning för att radikalt minska antalet människor på planeten. Demokrati var enligt Linkola ”dödens religion” och han förespråkade totalitarism där en elit styr.
Han levde som han lärde, i en liten stuga utan el och rinnande vatten och försörjde sig på fiske. Det som många nordbor gjorde innan fattigdomen och misären tack och lov utrotades, för att företagen gav oss det välstånd vi ser idag men som alltid föraktats av miljörörelsen.
Hans tankegångar har inspirerat många i dagens klimatdebatt och demokratiföraktet växer. Argumentet är att man inte kan fatta tillräckligt radikala beslut om vi ska ta hänsyn till sådant som människors vilja. Bättre är då att en liten utvald elit, i en slags klimatdiktatur, får fatta samtliga beslut. Som bland annat att lägga ner stora delar av näringslivet, förbjuda bil och flyg och annat som en mycket liten grupp tycker.
Och där är ju den springande punkten. Att så få tycker så här att de aldrig kan få igenom sin politik i fria val, då återstår drömmen om en diktatur.
2010 skrev forskaren James Lovelock i The Guardian att människor är för korkade för att lösa klimatkrisen och att det största problemet var den moderna demokratin.
2017 skrev professor Jörgen Randers i Dagens Nyheter att elitstyre måste införas och demokratin pausas för att lösa klimatkrisen.
Filosofen Torbjörn Tännsjö ville 2018 införa en global despoti.
Miljöpartiets parlamentariker Pär Holmgren tyckte att avskaffa alla val vore en bra idé.
Tyvärr stannar dessa tankegångar inte hos en liten intellektuell elit som alltid har råd att tycka orealistiska saker utan idéer om att demokratin måste avskaffas i klimatets namn har nu fått fäste i olika klimataktivistgrupper, som rört sig från vanliga demonstrationer ner till det yttersta. Till dark green. Till ekofascismen.
Dessa grupper tycker att våld är rättfärdigt för att annars går planeten under, och med ett sådant rättfärdigande är det lätt att se att hotet om terror och i slutändan en väpnad revolution i syfte att avskaffa demokratin inte är orealistiska drömmar utan ett faktiskt hot.
Grupper av autonom vänster blandat med nyvakna idealister beväpnade med samma slags hat mot USA, kapitalismen och företag som alltid varit bränsle i revolutionsromantiska drömmar men som idag iklätt sig mörkt gröna kläder och det högsta syftet – att rädda planeten. Och är ens självbild att du och din grupp är det enda som står mellan jordens undergång eller fortsatt liv kan radikaliseringen gå fort.
Det värsta är att det, via de intellektuella antidemokratiska idéerna, rättfärdigas. Andreas Malm är landets mest kända, öppet ekofascistiska person och han är själv akademiker, verksam som universitetslektor i humanekologi. Hans bok ”How to blow up a pipeline” är en veritabel handbok i våld och sabotage som metod, i klimatets namn.
Det här är dessutom, till skillnad från andra våldsamma ideologier som vill avskaffa demokratin, inte några rörelser föraktade av alla som verkar i de dolda mörka hörnen av internet och samhället.
Utan som synes helt accepterade av makthavare som media och politik. Etablerade gröna partier som själva är demokratiska flörtar öppet med rörelsen både här och där för att plocka poänger och röster. Media granskar inte, tvärtom så hyllas ”engagemanget”.
Det ingen verkar tänka på är att först sker avvecklingen av demokratin långsamt, sedan plötsligt och vi kommer inte riktigt förstå vad det var som hände, förrän det är för sent.
Att ”utlysa klimatnödläge” och stämma stater är en slags sådan rörelse, långsamt framåt i den riktningen. Klimatfrågorna ska bli en överrock på demokratin. Det medborgarråd som en forskargrupp sammanställde och som fick stor medial uppmärksamhet i våras kom bland annat fram till just ett ”expertråd” av klimatpersoner av olika rang som skulle installeras och ha något slags allrådande veto över all politik, i olika grad.
Klimatpolitiska rådets verksamhet går hela tiden ut på att anmärka på demokratiskt fattade beslut, som aldrig är tillräckligt enligt den lilla grupp ”experter” som sitter där.
Klimatlagen, som de flesta partier tyvärr var positiva till, reglerar att idag måste alla klimatpolitiska såväl som budgetpolitiska mål ges ”förutsättning att samverka med varandra”. Det vill säga, alla budgetar måste ta hänsyn till klimatpolitik.
Vargen kommer, ropade pojken så många gånger att när vargen väl kom så lyssnade ingen och åt upp hela byn.
Vi översköljs av varningar om demokratihot men det verkliga hotet, det farligaste av dem alla, har vi redan släppt in i såväl demokratiska finrum som i andra salonger. Och ingen verkar se det.
Rebecca Weidmo Uvell
fri högerdebattör på sajten uvell.se
