Jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L), talade i Ekots Lördagsintervju i Sveriges Radio P1 den 7 september 2024 – ”Slöja på riktigt små barn borde vara skäl för orosanmälan” – om en av sina mest prioriterade frågor: hedersförtryck, som bland annat innebär att flickor ofta tvingas bära slöja (hijab) redan i förskolan. Hon anser att tvånget att bära slöja kan vara subtilt och svårt att bevisa och att slöjan är en sexualiserande symbol.
Paulina Brandberg säger i intervjun:
”Min personliga syn är ju att varje gång ett litet barn bär slöja, framför allt när det handlar om riktigt små barn och framförallt när det dessutom är föräldrar som kombinerar det med att sätta press på personalen om att barnet inte får leka med pojkar på rasten, varje gång det sker så tycker jag det borde vara skäl för orosanmälan hos socialtjänsten, så att socialtjänsten verkligen kan gripa in. Så redan med dagens lagstiftning hade jag önskat att vi hade ingripit mer.
Slöjan på barn är en symbol för sexualisering och ojämställdhet. Det är en markör för att flickor ska hållas åtskilda från pojkar och en symbol för att flickor ska bära ansvar för mäns sexualitet.”
Ministerns uttalanden har väckt både kritik och stöd. Kritiker menar att de kan leda till ökad diskriminering av muslimska familjer och att orosanmälningar baserade på klädsel utgör ett oproportionerligt ingrepp i familjers privatliv. Andra, såsom kvinnorättsaktivisten och tidigare riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh, uttrycker starkt stöd för Brandbergs uttalande och menar att det är nödvändigt för att skydda flickors rättigheter och frihet.
Att sexualisera flickor och lära dem att de ska vara ”sedesamma” och dölja sitt hår strider mot intentionerna i barnkonventionen, som införlivades i svensk lag den 1 januari 2020, och mot svenska jämställdhets- och likabehandlingsprinciper. Flickor och kvinnor ska inte behöva skyla sig för män i ett av världens mest jämställda länder. Det är männen som behöver lära sig att kontrollera sina lustar.
Att jämställdhetsministern nu lyfter frågan om slöja på små flickor kan ses som ”bättre sent än aldrig”. För att undvika olika tolkningar och eventuella rättsprocesser kan en lagstiftning mot starkt religiösa och hindrande plagg vara en lösning. Då skulle man också slippa orosanmälningar och undvika att lägga extra arbetsuppgifter på personal i förskolor och socialtjänst. Dessutom skulle risken för hot och trakasserier från föräldrar mot dem som gör orosanmälningar och dem som utreder dem minskas. En lagstiftning är absolut och gäller alla.
Det är positivt att jämställdhetsministern tar initiativ i den här frågan. Religiös klädsel för flickor under 18 år hör inte hemma i det sekulära Sverige. Vuxna kvinnor över 18 år, har rätt att bestämma hur de vill klä sig privat, inklusive att bära sjal, hatt, mössa, slöja. Däremot råder maskeringsförbud, vilket innebär att ansiktstäckande plagg inte är tillåtna. Arbetsgivare har också rätt att i vissa fall vägra anställa den som bär hijab om det är ”objektivt motiverat och proportionerligt”, exempelvis av säkerhetsskäl eller hygieniska skäl inom sjukvården och i livsmedelsindustrin. Det kan även gälla yrken med uniformskrav.
Olika EU-länder hanterar frågan om hijab på olika sätt. Tyska delstater får själva besluta om de ska tillåta eller förbjuda religiösa symboler och religiös klädsel i skolor. I Frankrike förbjöds alla synliga religiösa symboler, inklusive hijab, i offentliga skolor redan 2004. I vissa länder har enskilda skolor och kommuner infört hijabförbud.
Debatten kring slöjan förblir polariserad. Vissa ser den som en symbol för kvinnoförtryck medan andra ser det hela som en fråga om religiös frihet och personligt val. Jämställdhetsministerns uttalanden har satt fokus på en komplex fråga som berör integration, jämställdhet och barns rättigheter i det svenska samhället.
Merit Wager
