Var tid har sin innegrej som likt en sufflé försvinner och krymper ihop. På 1600-talets lyckades en rad människor med smort munläder intala människor att de kunde göra guld eller i varje fall förvandla tulpanlökar till guld. På 1700-talet skulle andra medelst storstilade visioner framställa siden vid Drottningholms slott utanför Stockholm och på 1900-talet skulle Ivar Kreuger rädda världen medelst tändstickor och Refaat El Sayeds Fermenta frälsa läkemedelsindustrin. Till detta ska läggas det tidiga 2000-talets internetentreprenörer som fick miljarder i riskkapital trots att teknologin inte ens var så pass utbyggd att det gick att köpa kläder på internet. När det kommer till IT-boomen skall dock bifogas att de helt enkelt var för tidigt ute. Vissa företagssatsningar kräver risk, om man vill åstadkomma någonting och tidigare förståsigpåare kan få äta upp sin kritik. Ett typexempel är att ekonomijournalisten Gunnar Lindstedt tyckte det var lustigt att ett företag som ville sälja hundmat på nätet översköljdes av investeringar.
När Lindstedt skrev detta var det lustigt men idag köper de flesta hundägare – inkluderat nära släktingar till undertecknad – hundmat på nätet. Teknologi slår trots alltid politik som salig entreprenören Jan Stenbeck brukade säga. Men i så fall krävs det att entreprenören verkligen vill satsa på sin idé och inte bara vill lura en massa människor på pengar, och detta är, tyvärr, ibland fallet.
Sveriges främsta lurendrejare i nuläget torde vara Bella Nilsson som grundade sopföretaget Think Pink. Förutom att hon har bytt namn mer gånger än vad normala människor äger strumpor var upplägget genialt. Hon grundade ett företag vid namn Think Pink och marknadsförde sig med hållbarhet och omtanke om miljön. Ord som idag ingår i vår nutida religion. Ingen kan väl ifrågasätta någon som värnar om miljön och barnens framtid? Men det visade sig vara ett rent luftslott. Skräp har dumpats, bränts och miljöfarligt avfall har till och med självantänt.
På många sätt är hon att likna vid de sovjetiska politruker som förnekade att något hade hänt vid kärnkraftverket Tjernobyl, men till skillnad från dessa hade hon etablissemanget med sig enkom för att det handlade om de trendiga orden ”miljö” och ”hållbarhet”. Dessutom hade hon en intressant historia att marknadsföra, för att ytterligare använda fikonspråk. Att gå från strippa till en medveten entreprenör är varje prisjurys dröm och det var därför hon kammade hem prestigefulla utmärkelser. Alla älskar en fighter, men denna entreprenörskejsarinna var ännu mer naken än på den tiden hon försörjde sig genom att inte bära speciellt mycket kläder. Orden man kan leta efter är inte bara lurendrejare och charlatan utan också hänsynslös, girig och manipulativ. Bella Nilsson – om hon fortfarande heter så – hade varit en given tillgång i familjen Borgias Italien, rövarbaronernas USA eller för den delen hos de industrialister i Nazityskland som skodde sig på slavarbete.
Åklagaren menar att det här är det största miljöbrottet i Sveriges historia och det menar inte lite. Som exempel kan nämnas Lomma Eternitfabrik i Skåne vilken stängdes 1977 och där runt 2 000 arbetare blev sjuka i bland annat cancer eller våra massiva miljöutsläpp runt våra svenska gruvor. Men berättelsen om Think Pink innehåller också dråpliga detaljer som kunde hört hemma i en sängkammarfars. Likt att hennes försvarare är en tidigare åklagare vid Ekobrottsmyndigheten och att man hittade hans tidigare tjänstelegitimation i Bella Nilssons underklädeslåda. Det vore förment att spekulera varför den hamnade där, men man kan bara spekulera och det blir underhållande spekulationer. Nilssons företag döptes dessutom om till Witch Hunt International kort innan det gick i konkurs, vilket ytterligare förstärker den svarta humorn i det hela.
Frågan är varför Nilsson kunde dupera etablissemanget och svaret är lika sorgligt som det är enkelt. Hon exploaterade vad som kan kallas för den svenska viljan att gå i takt. I nuläget vill alla tänka på miljön och trycker man på rätt knappar kommer alla makthavare att svara likt Pavlovs hundar. Det är trots allt en god intention att vilja lämna över jorden i ett bättre skick än vi ärvde den, men att vara godhjärtad är inte samma sak som att vara godtrogen och det var godtrogenheten som gav oss hänsynslösa lurendrejare.
David Lindén
Historiker och författare
