Låga krav för beviljade svenska medborgarskap devalverar medborgarskapets värde. Det är ohållbart att medborgarskap beviljas kravlösare i Sverige än i andra, jämförbara och även icke-jämförbara länder. Särskilt som det, till skillnad från i andra länder, inte kan återkallas, vad som än händer.
Sverige är ett land där kraven för att bli medborgare är som allra lägst. I det närmaste kravlöst när man jämför med andra länder. För att kunna beviljas svenskt medborgarskap krävs inte att man:
- kan styrka sin identitet
- kan försörja sig på ett icke-subventionerat jobb
- har kunskaper i landets språk
- har kännedom om svenska lagar
- har kunskaper om det svenska samhället
Det krävs inte heller att man ska vara skuldfri, bara att man inte har skulder som gått till Kronofogden. Det finns inget krav på att man försörjer sig själv på arbete.
Eftersom jag inte har tid och resurser att ta del av alla länders medborgarskapskrav, och samtidigt mycket väl medveten om att AI har brister, ställde jag ändå via AI frågan om det finns andra länder än Sverige där det inte är obligatoriskt att behärska landets språk när man söker medborgarskap. Dess svar, efter att blixtsnabbt ha sökt igenom mängder av information var bland annat:
Dominica: Denna karibiska önation erbjuder medborgarskap genom investering, utan krav på språkkunskaper.
Irland: Irland beviljar medborgarskap genom härkomst till dem med irländska mor- eller farföräldrar. Det finns inget språktest.
Spanien: Spanien erbjuder en väg till medborgarskap för dem som har vistats lagligt i landet i tio år, utan obligatoriskt språktest.
Man kan alltså, utan att bevisa kunskaper i landets språk, bli medborgare i till exempel Dominica (72.737 invånare 2022) genom att köpa sig det. Det officiella språket är engelska så man kan med fog gissa att de som har råd att köpa ett medborgarskap genom investering sannolikt också behärska landets språk. I Irland och Spanien ingår inte heller obligatoriska språktest för att visa att man har kunskaper i respektive lands språk.
Vidare angav AI-sökningen att det i de nordiska länderna Danmark, Finland och Norge krävs dokumenterade språkkunskaper för att få bli medborgare. När det gäller övriga krav så kräver samtliga länder styrkt, inte ”sannolik”, identitet. I Sverige accepteras att man gjort sin identitet ”sannolik” – som trots avsaknad av godtagbara id-handlingar då anses ändå vara styrkt – om man under hela tiden i Sverige haft samma identitet (!). I vissa fall accepteras också att en person ”styrker” sin identitet genom att någon närstående som också finns i Sverige, intygar att personen är den han utger sig för att vara. Den personen ska själv ha styrkt sin identitet.
I Danmark, Finland och Norge krävs också att man ska vara ostraffad, det vill säga inte har något brottsregister vare sig i hemlandet eller i landet man ansöker om medborgarskap i. I Sverige har grova brottslingar beviljats svenskt medborgarskap medan de varit misstänkta, i flera fall som media rapporterat om genom åren har personer misstänkta för bland annat grova våldtäkter, getts medborgarskap medan de suttit häktade… Man har inte väntat tills dom fallit, utan gjort de misstänkta icke utvisningsbara genom att under rättsprocessens gång ge dem medborgarskap, Som alltså inte kan återkallas.
I Danmark, Finland och Norge gäller också att den som söker rätten att bli medborgare inte får ha skulder till skattemyndigheter eller andra myndigheter. I Sverige ställs inte sådana krav, bara att personens skulder inte får ha lämnats till Kronofogden.
Att återkalla beviljat medborgarskap är i Sverige inte möjligt. I många, troligen de flesta, EU-länderna finns möjligheten. Reglerna varierar mellan länderna men bland anledningarna finns:
- Falska uppgifter. Om man har lämnat felaktiga uppgifter om sin identitet eller andra relevanta omständigheter vid ansökan om medborgarskap.
- Brott. Om man har begått allvarliga brott.
- Svek. Om man har svikit sin lojalitetsplikt mot landet.
- Fara för rikets säkerhet.
Den nuvarande regeringen har haft – och har – en närmast omöjlig uppgift när det gäller att få ordning på invandringsområdet, både vad gäller asylsökande och andra som önskar bosätta sig i Sverige. En hel del har man lyckats skapa nya regler och lagar om, annat utreds nu. Men alla lagar och konventioner som tråcklats ihop har blivit ett illa hopkommet lapptäcke. Mycket som skulle behöva förändras kan inte heller genomföras eftersom det kan strida mot någon befintlig lag, regel eller något stycke i någon internationell, gammal och omodern konvention. Det krävs sannolikt att en del konventioner från en helt annan tid sedan frånträds, eftersom de skrevs i en helt annan tid. Sådana tankar har börjat få fäste i flera länder och här skulle Sverige kunna gå före och ta initiativet.
Mycket har förändrats och är på väg att förändras av den nuvarande regeringen*, sådant som borde ha gjorts av de senaste tre tidigare regeringarna. Men när nu regeringen arbetar för att skärpa kraven för medborgarskap väljer Riksrevisionen att göra en granskning av den tid det tar Migrationsverket att hantera medborgarskapsärenden, vilket JO anser tar för lång tid. Samtidigt som Riksrevisionen insiktsfullt påpekar att:
”Ett beslut att bevilja medborgarskap går inte att återkalla. Om allvarliga omständigheter som talar mot ett beviljande inte upptäcks riskerar det att leda till negativa konsekvenser för samhället i stort och att förtroendet för systemet skadas.”
Skulle man inte kunna vänta med den utredningen tills regeringen är helt klar med skärpta krav för erhållande av svenskt medborgarskap ska se ut i framtiden?
* Ändrade regler i medborgarskapslagen och Regeringens åtgärder för att stärka det svenska medborgarskapet.
Merit Wager
