Den senaste tiden har svenska vapenägare, en grupp som främst består av laglydiga medborgare, blivit måltavla för en allt stramare vapenlagstiftning. I en artikel från Dagens ETC framställs AR15 som en symbol för extremhögern, med påstådda kopplingar till olika nationalistiska grupper. I verkligheten handlar detta om något större – en demonisering av vapenägare i allmänhet och ett ifrågasättande av deras rätt att lagligen äga och använda vapen.
Karl Hedin, en välkänd företrädare för svenska jägares intressen, har personligen fått uppleva denna motvind. Han drogs in i en lång rättsprocess som många menar var överdriven och saknade grund, ett övergrepp från rättssystemet som innebar förnedrande behandling och utdragna utredningar utan några konkreta bevis. Fallet signalerar en allt hårdare linje mot jägare och andra laglydiga vapenägare och har fungerat som en varning för hela den svenska vapenägarkåren.
Denna utveckling går dock inte bara att finna i nationella beslut och rättsprocesser. Även på EU-nivå har svenska vapenägare utsatts för ökade påtryckningar. För några år sedan kritiserade EU-kommissionen Sverige för att ha alltför “lätta” vapenlagar, trots att Sveriges regleringar är bland de strängaste i Europa och ofta går längre än EU-direktiv.
Det senaste EU-direktivet (2017/853) kräver nämligen ytterligare regleringar som i praktiken gör det mycket svårt för vanliga medborgare att få och behålla sina vapenlicenser. Det har bland annat blivit svårare att få tillgång till vapenlicenser samt att äga och förvara vapen. Reglerna är dessutom ofta komplicerade och otydliga, vilket skapar osäkerhet bland vapenägare och ger myndigheterna stor makt att dra in licenser för vapen. Detta är särskilt problematiskt för en nation som Sverige, där vapenkulturen alltid har varit en grundläggande del av samhället. Vapenägandet är något vi historiskt har värdesatt och förknippat med ansvar och säkerhet.
Dessa regler och lagar är inte bara problematiska juridiskt sett utan utgör också ett direkt hot mot svenska traditioner. I generationer har svenska män och kvinnor lärt sig att hantera vapen som en del av sin utbildning och roll i samhället. Värnplikten har för många inneburit den första kontakten med skjutvapen och en möjlighet att utveckla färdigheter i hantering och säkerhet. När värnplikten nu återinförs får en ny generation svenskar samma utbildning, vilket ytterligare stärker kopplingen mellan ansvar och vapenhantering. Därtill har vi en stark jaktkultur som binder samman landsbygden och olika generationer. Runt om i landet finns ett stort antal jakt- och skytteklubbar där människor samlas, inte bara för att utöva sin hobby utan också för att knyta band till andra och bidra till att hålla landsbygden levande.
Om friheten att äga vapen var större, skulle kanske även kriminella dra sig för att bryta sig in hos försvarskapabla medborgare. Många av dagens laglydiga vapenägare känner sig dock pressade och marginaliserade, som en grupp vars friheter ständigt hotas. Men att kunna försörja sin familj, försvara sitt hem och till och med skydda sitt land är något man borde värna om och ge bättre förutsättningar för, snarare än motverka.
Häxjakten på svenska vapenägare måste därför få ett slut, för ett Sverige där rättigheter och ansvar går hand i hand och där vår kultur kan leva vidare.
Filip Linnert
högerkonservativ debattör
