På senare tid har vi bevittnat en oroande ökning av censur, särskilt i västvärlden. EU-kommissionären Thierry Bretons försök att förbjuda samtal mellan Elon Musk och Donald Trump på plattformen X, samt de rättsliga åtgärderna mot Richard Jomshof efter att han delade satiriska bilder på sociala medier, är bara några exempel på detta fenomen i nutid. Frågan jag ställer mig är dock: Varför har censuren blivit alltmer utbredd? Ett intressant perspektiv är att denna utveckling kan kopplas till den kraftiga ökningen av psykiatrivård sedan 1990-talet.
Under de senaste decennierna har nämligen människor i allt högre grad sökt psykiatrisk vård på grund av en mängd olika orsaker, många av vilka tidigare hanterades utan medicinsk inblandning. Skilsmässor, mild depression och arbetsrelaterad stress är idag vanliga anledningar till att söka hjälp inom psykisk vård.
Detta skifte har lett till en förskjutning i hur individen ser på sig själv, där fler identifierar sig som försvagade, känsliga och i behov av stöd, även vid mindre motgångar eller tråkiga händelser. Det är här censurens uppkomst blir relevant.
Historiskt sett har fysiskt våld utgjort det största hotet mot individens säkerhet och välbefinnande. Idag däremot, när det fysiska våldet har minskat, särskilt i västvärlden, har hotbilderna förändrats och rört sig mer mot det psykiska. Språket – ord och uttryck – betraktas nu som ett av de främsta hoten mot individens psykiska hälsa. Vi är helt enkelt rädda för att bli kallade elaka saker, vilket gör människor mer sårbara.
När människor allt oftare upplever sig som sårbara, särskilt till följd av ökningen av psykiatrisk vård, blir det logiskt att de också söker skydd mot detta hot, det vill säga verbala kränkningar. Denna nya form av känslighet för ord och uttryck har gett upphov till en strävan att kontrollera vad som sägs i mainstream media och på sociala medier. Precis som man tidigare ville tämja fysiskt våld, vill man nu tämja språket eftersom psykiskt våld är mer relevant.
Däremot finns det också andra förklaringar bakom den ökade censuren. Exempelvis idén om att ett vänsternarrativ i det offentliga samtalet försöker censurera och vinkla information på ett sätt som gynnar deras agenda. En annan förklaring, eller åtminstone en del av förklaringen, kan dock vara att det handlar om en naturlig mänsklig försvarsmekanism mot en ny form av hot, som är verbalt snarare än fysiskt.
En studie av den kraftiga ökningen av psykiatriska vårdbesök ger oss en tydligare bild av detta. Enligt Socialstyrelsen har antalet vårdbesök relaterade till psykisk ohälsa nämligen ökat markant sedan år 2000. När fler söker vård för mer diffusa tillstånd skapas en mental miljö där individer upplever sig som alltmer sårbara och oförmögna att hantera verbala utmaningar. Därför blir det angeläget att vilja censurera vad som sägs för att på något sätt skydda sitt mentala tillstånd. Detta är en av anledningarna till att vänstern tenderar att reagera så starkt när högern använder begrepp som folkutbyte, återvandring eller bristande vandel. Det uppfattas helt enkelt som ett hot mot deras psykiska tillstånd.
Censur och vinklad information blir allt mer påtagliga, dels i Sverige men också inom EU och västvärlden i stort. Yttrandefriheten prövas ständigt av nya lagförslag som hets mot folkgrupp, EU digitala tjänstelag (DSA), eller spridning av “skadligt innehåll”. Även om mainstream media kanske har en viss agenda som lutar åt vänster och som man vill sprida, så vore det inte omöjligt att tro att censuren också kan sträcka sig tillbaka till mänskligt beteende och naturliga försvarsmekanismer.
Filip Linnert
högerkonservativ debattör
