Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har under lång tid presenterat siffror och argument om arbetskraftsinvandring som vid närmare granskning visar sig vara kraftigt överdrivna eller direkt felaktiga. Det senaste exemplet i raden av missvisande påståenden gäller regeringens höjda lönekrav för arbetskraftsinvandrare, där SKR menar att reformen hotar välfärden. Men vad säger egentligen siffrorna? Och varför driver en organisation som representerar Sveriges kommuner och regioner en linje som saknar verklighetsförankring?
Under förra året drev SKR en intensiv kampanj om att höjningen av lönekravet skulle få katastrofala konsekvenser. Organisationen påstod att tusentals vårdanställda skulle riskera utvisning och att personalbristen i kommuner och regioner skulle förvärras. Ett exempel var Skellefteå kommun, där det påstods att hela 200 anställda skulle tvingas lämna landet. Men när LO-ekonomen Torbjörn Hållö granskade siffrorna visade det sig att Skellefteå endast hade tolv arbetskraftsinvandrare totalt, och det var oklart hur många av dessa som faktiskt berördes av det nya lönekravet.
Detta mönster av överdrifter är inte nytt.
När SKR granskar framtida personalbehov och lyfter fram regeringens reformer som ett hot, baserar de ofta sina slutsatser på grovt missvisande antaganden. Till exempel hävdas det att vårdbiträden är en av de vanligaste yrkesgrupperna som inte uppfyller lönekravet. Detta kan låta allvarligt, men faktum är att det under det sista året med de gamla reglerna endast beviljades 85 arbetstillstånd för vårdbiträden i hela Sverige. Jämfört med de över en kvarts miljon vårdbiträden och undersköterskor som redan finns i landet är detta en marginell siffra.
Det är också anmärkningsvärt att SKR inte alls tar hänsyn till hur arbetskraftsinvandring påverkar välfärdsbehoven. Alla människor, oavsett varifrån de kommer, blir äldre, får sjukdomar och behöver omsorg. En politik som bygger på att konstant fylla på arbetsmarknaden med fler invandrare är inte hållbar, eftersom även dessa individer en dag kommer att behöva välfärdstjänster. Men detta tycks ignoreras totalt av SKR.
Om SKR verkligen ville bidra till en lösning på personalbristen inom välfärden skulle de kunna driva på för andra reformer, såsom språkprogram och yrkesanpassade utbildningar för de invandrare som redan finns i Sverige. Det skulle vara en mer realistisk och effektiv strategi än att enbart fokusera på arbetskraftsinvandring från länder utanför EU, vilket ändå har visat sig ha en kontraproduktiv effekt än någonting annat.
Att medier och debattörer fortlöpande sväljer SKR:s siffror utan att granska dem kritiskt är ytterligare ett problem. Det känns ganska uppenbart att SKR har en agenda med sina ställningstaganden, och det minsta medierna kan göra i så fall är att granska deras påståenden. Särskilt när de går emot en regeringsreform.
SKR borde sluta med sina missvisande rapporter och istället fokusera på fakta. Om inte annat borde organisationen själv börja rekrytera utifrån den arbetskraftsinvandring de så ihärdigt försvarar.
Filip Linnert
högerkonservativ debattör
