Stora summor går till konst, trots att pengarna behövs till vård, skola, omsorg. Hur länge ska vi skattebetalare behöva vara kulturarbetarnas lekledare?
”Region Skåne storsatsar på offentlig konst i nya vårdbyggnaderna”, rapporterade SVT häromdagen. Hela 92 miljoner kronor ska gå till konstverk. Beslutet togs av de rödgröna 2017.
En av satsningarna är en klonad gran för nästan 8 miljoner kronor. Ansvarige tjänstemannen Nilsmagnus Sköld sa stolt att det var ett ärofyllt projekt att ro i land.
Det är ett mysterium hur man kan vara stolt över att ta 8 miljoner från sjuka och behövande för att köpa en granplanta. Kanske umgås han mest med likasinnade konstintresserade som alla anser att granplantor är viktigare än cancerpatienter, men det är genant hur han mist respekten.
Han sa: ”Det är viktigt att skilja på vårdbudgeten, som finns för att klara driften av vården, och investeringsmedlen för nya vårdbyggnader. Det är två olika budgetar”.
Struntprat! Det är samma källa, nämligen skattebetalarna, som kronorna tas ifrån. Det som tas från det ena kunde ha lagts på det andra. Folk hade kunnat få behålla mer, eller så hade det funnits mer till vård. Region Skåne gick back med fyra miljarder i bokslutet 2023. Årets underskott väntas bli fem miljarder. Den som lägger 8 miljoner på en gran när människor har ont förtjänar kritik.
Jag kan förstå att sjuka kan må bättre av vackra omgivningar, men är det exklusiv, konstig finkultur som ger bäst bot mot smärta och ängslan? Tyvärr tycks bidragen mer vara till för att hålla konstnärer under armarna än för att hålla patienter friska.
Olika regioner lägger olika mycket på konst, beroende på om man gjort många ny- och ombyggnationer eller ej. Vid sådana lägger de flesta en procent av byggbudgeten på konst.
Men det slentrianmässiga slarvandet med viktiga resurser måste få ett slut. Hur kan de elitkulturella se vårdpersonalen i ögonen? Hur kan de sova gott om natten?
Det offentliga drullar tyvärr bort pengar på konst dag för dag.
2021 höll en konsthall i Västerbotten en konstutställning för fåglar, skalbaggar, maskar och svampar. Konstnärsnämnden la en dryg miljon på projektet.
Borlänge kommun satsade ihop med Boverket 1,7 miljoner av skattebetalarnas pengar på ett antal utslängda tygstycken. Det kallades ”Draperad poesi” men såg mest ut som lump.
I konstverket Evig anställning, skulle en person få lön livet ut för att traska omkring under Västlänken i Göteborg. Detta stoppades tack och lov, men planen fanns.
2021 köpte Malmö stad in en sex meter hög rosa blinkande enhörning för 900 000 kronor, som en del av World Pride. Eventet kostade för övrigt kommunen (som går runt på utjämningsbidrag) över 30 miljoner kronor.
2017 byggde Uppsalas politiker en 57 meter lång soffa för 12 miljoner. Stadsbyggnadsdirektören sa: ”Det här är ju en soffa som sticker ut, hur många städer har en 57 meter bred soffa? Uppsala kanske behöver det för att stan ska leva upp lite”.
Leva upp? Om invånarna hade fått behålla pengarna kunde de ha livat upp livet på det sätt de gillar bäst, i stället för att sponsra en konstig soffa.
2023 fick några akademiker och konstnärer i Skåne 145 000 kronor tid för att arbeta fram idéer för en ny världsordning. De skulle hitta nya sätt att tänka och förstå vad det är att vara människa.
HUR ska skattebetalarna gynnas av det?
Det här är bara några få exempel. Det finns dessvärre betydligt fler.
Än värre blir detta med tanke på att regionerna i somras upptäckte att tusentals konstverk var försvunna. I region Skåne saknas 4 000 av 34 000 verk, i Västra Götaland saknade drygt 3 000 av 68 000, och i Uppsala 1 000 av 22 000. I region Dalarna saknades en tiondel av 22 000 verk.
Det spekulerades i att verk stulits, slängts för att de ansågs fula eller att tagits hem. ”Det ju väldigt svårt att hålla reda på all konst”, sa en ansvarig.
Jaså jaha. Svårt att hålla reda på? Låt mig påpeka att makthavarna har väldigt lätt för att hålla reda på våra deklarationer
Carolin Dahlman
Högerliberal debattör
