Den amerikanske poddaren Eric Weinstein har berättat att han som barn trodde att all glass smakar vanilj. Andra smaker än vaniljglass var något som lades till, så att hallon, jordgubb, choklad med mera var tillägg till grundsmaken vanilj. Det var först i vuxen ålder som han fick lära sig att vanilj är en smak i sig, en nog så komplicerad smak dessutom.
Journalisten Douglas Murray berättade detta på en konferens 2025. Jag satt i publiken. Och Murray lade till att vi i Västvärlden har skapat en mycket speciell och komplicerad kultur, men många av oss förnekar denna kulturs existens, medan andra inte ens är medvetna om att den finns. Precis som med vaniljsmaken utgår vi från att glass alltid smakar vanilj, att alla kulturer i grund och botten är lika med den västerländska. Andra folk har kultur, som de kan berika oss med, men själva har vi ingenting, tror folk.
Det är inte en ny tro. Vi behöver inte gå till Mona Sahlins ökända uttalande för tidningen Euroturk om att turkiska invandrare har en kultur som gör svenskarna avundsjuka, eftersom vi själva bara har ”midsommar och sådana töntigheter”. Det finns betydligt viktigare exempel för samma blindhet. Den amerikanska självständighetsförklaringens ord ”We hold these truths to be self evident, that all men are created equal” har 250 år på nacken och orden hade varit i John Lockes säck redan 1689 innan de 1776 hamnade i Thomas Jeffersons påse.
Men det är inte alls en ”self evident”, alltså självklar sanning. John Locke utvinner dem ur Bibeln. Första Mosebok 1:26 säger att människan är skapad till Guds avbild. Därav lär Locke att varje människa, eftersom hon är skapad till Guds avbild, har ett grundläggande mänskligt värde och att vi i detta avseende är jämlika. Vet man inte detta blir FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, med dess ord som till svenska dessutom felöversatts till ”alla människors lika värde” obegripliga. Är verkligen en massmördare lika mycket värd som människa som ägnat sitt liv åt att hjälpa andra? Självklart inte, men båda har det där grundläggande mänskliga värdet som John Locke talar om.
Locke var inte först. Många som långt före honom läst sin Bibel har också lärt sig människovärde, individens frihet och grundläggande rättskänsla ur samma ord i skapelseberättelsen. Men i den grekiska filosofin, lika viktig för vår kultur, letar man förgäves efter samma uppfattning. Aristoteles skrev fantastiskt om etik, men att alla människor hade ett grundläggande värde som människor var en främmande tanke för honom. Stora kulturer, som den japanska, den kinesiska och de indiska, saknar detta begrepp, vilket inte innebär att de av den anledningen är människofientliga. Men det innebär däremot att de amerikanska ”founding fathers” inte hade rätt i att deras ord var självklara.
Den ryska kulturen bygger på samma Bibel och även den muslimska världen ser Bibeln som en helig profetia, men trots det utvinner de inte samma budskap ur den, beroende på att dessa kulturer mycket starkare betonar kollektivism. Individen måste alltid böja sig för kollektivet och i en kultur där man ser gruppens gemenskap som viktigare än individens frihet, där individen alltid förväntas offra sig för gruppen, blir orden om alla människors värde aldrig mer än en tom fras.
Därför är det ganska häpnadsväckande att FN-stadgan kunnat antas som gemensam regel för hela mänskligheten. Det har bara kunnat ske därför att många av världens stater helt enkelt struntar i de högtidliga orden, medan andra – Västvärlden – tror att mänskliga rättigheter är som vaniljen i glassen.
Dan Korn
