Lars Strömgren (MP), Stockholms trafik- och stadslivsborgarråd (ny titel, förut hette det ”trafikborgarråd”) vill göra Stockholm grönare, bilfriare och mer attraktivt för det han kallar ”stadsliv”. Men vem betalar priset när parkeringsplatser försvinner, gator möbleras om och planteringslådor görs till en permanent del av stadsbilden?
Som exempel kan berättas att överallt i kvarteren runt Nytorget på Södermalm står stora trälådor med en massa växter på sommaren och stora granar från mitten av november och bänkar som upptar plats där man tidigare kunde parkera bilar. Många gator håller på att förvandlas till ett enda stort offentligt vardagsrum – med växter som inredning och bilister som alltmer ovälkomna gäster. Det är ingen slump. Det är en politisk vision.
Lars Strömgren har gjort det till sin uppgift att förändra hur huvudstadens gator används. I ett inlägg på LinkedIn beskriver han sin nya vision:
”Det ska vara lätt att ta sig fram, men gatan ska också vara en plats att vara på.”
Han vill dock inte att bilar lätt ska kunna ta sig fram, han vill att gatorna i stället ska fyllas med ”planteringar, mikroparker och nya träd”. I en intervju i tidningen Mitt i har han också beskrivit ambitionen att göra Stockholm till ”en grön promenadstad”.
80 miljoner kronor för växter och granar
En fråga som borde vara självklar att ställa är vad denna allt mer omfattande ”stadsinredning” kostar skattebetalarna.
I ett tjänsteutlåtande från november 2025 föreslog Trafikkontoret en upphandling av växter vid tillfälliga platsetableringar för uppskattningsvis 80 miljoner kronor. Trafiknämnden godkände upphandlingen i december samma år. Avtalet kan löpa i upp till fyra år.
I underlaget räknas inköp, leverans, transport, plantering och skötsel av växter i planteringskärl, granar i fundament, förvaring av träd och tomma planteringskärl samt reparationer av kärl in. Liksom även fleråriga planteringar i ramar direkt på gator och torg. Det är alltså en omfattande verksamhet.
Hur stor del av de 80 miljonerna går till just de stora trälådorna och granarna? Vad kostar inköp av lådorna, transporterna, planteringarna, bevattningen, skötseln och arbetet med att flytta eller byta ut dem? Och vad kostar det att ta hand om alla växter och granar när sommar- respektive vintersäsongen är över?
Det är rimliga frågor. En budgetram för hela stadens växtlighet är inte samma sak som en redovisning av vad varje enskild etablering kostar.
260 parkeringsplatser försvann – och fler förändringar väntar
Runt Nytorget har politiken redan fått mycket konkreta konsekvenser. När stadsmiljözonen infördes 2025 försvann omkring 260 parkeringsplatser under sommaren. Av dessa återkom 120 under vintern, medan cirka 140 uppgavs försvinna permanent. Det var den plan som presenterades vid införandet. Stadens senare information för 2026 redovisar en säsongsvis förändring av zonens omfattning, med 130 platser som försvinner under sommaren och återkommer vintertid.
Det är med andra ord inte bara några blomlådor som har flyttats ut. Hela gaturummets användning har ritats om. Och parkeringsplatserna ersätts inte automatiskt någon annanstans. Stadens besked är att ”bilister får söka sig till angränsande gator eller parkeringsgarage”.
Samtidigt fortsätter zonen att utvecklas. Från oktober 2026 blev delar av Nytorget och Sofiagatan gågator året runt. För att göra Närkesgatan dubbelriktad tas ytterligare fyra parkeringsplatser bort.
Strömgren har varit tydlig med sin prioritering: ”Vill man göra plats för stadsliv kan man inte ha lika mycket parkering i attraktiva gatulägen”, sade han till Mitt i. Mer korrekt skulle vara: ”Vill man göra plats för stadsliv kan man inte ha en massa blomlådor och betonglejon på viktiga gator.”
Strömgren verkar tro att hans blomster- och granlådor ”skapar stadsliv”. Man ser inte särskilt ofta människor sitta på bänkar mitt i gatorna, eller ens stanna upp och notera blom- och granlådorna. Många äldre får inte lika ofta besök av barn och barnbarn längre för att det nu står stora trälådor på gatorna där de förr kunde parkera sina bilar.
Det behövs inte mer grönska överallt
Nytorget är omgivet av parker och grönområden och populära mötesplatser. Det är därför rimligt att undra varför var och varannan gata måste göras om till en liten park. En storstad, därtill ett lands huvudstad, ska vara en stad där människor kan bo, handla, arbeta, parkera och ta sig fram utan att en mängd ytor upptas av bänkar, betonglejon och planteringar.
I ett medborgarförslag till Södermalms stadsdelsnämnd 2025 krävde en boende att stadsmiljözonen skulle skrotas och att inga fler parkeringsplatser skulle tas bort. Personen skrev att det redan finns tillräckligt med parker och torg och ifrågasatte om pengarna inte borde användas till exempelvis snöröjning och äldreomsorg i stället. Det är en enskild persons åsikt, inte en opinionsmätning – men den visar att alla inte delar politikernas entusiasm.
Det finns också stöd för förändringarna. Stadens undersökningar har visat att det finns ett positivt intresse för mer grönska och vistelseytor; också hos en del företagare. Men det betyder ju inte att alla konsekvenser är utredda eller att varje invändning kan avfärdas.
Vem har ansvar för följderna?
När körfält och parkeringsplatser försvinner flyttas trafiken någon annanstans. När leveranser måste planeras om påverkas butiker och restauranger. När boende hänvisas till garage eller angränsande gator kan det innebära längre söktider, högre kostnader och mer trafik på andra platser.
Varje förändring skapar inte automatiskt köer eller slår ut företag. Men staden måste redovisa vad som faktiskt händer:
– Hur förändras restiderna?
– Vart tar bilarna vägen?
– Hur påverkas tillgängligheten för äldre, personer med funktionsnedsättning, hantverkare och barnfamiljer?
– Vad händer med omsättningen för verksamheter som är beroende av leveranser och kundbesök?
Stockholm är inte en kuliss
Lars Strömgren har rätt i att stadens gator ska vara trevliga och tillgängliga för människor. Men människor är inte en homogen grupp som alla promenerar, cyklar eller sitter på uteserveringar. En huvudstad måste fungera för många olika behov. Det är lätt att tala om planteringar, mikroparker och stadsliv. Det är svårare att redovisa kostnaderna, väga olika intressen mot varandra och ta ansvar när förändringarna får oönskade följder.
Strömgren borde svara på några enkla frågor:
- Hur mycket har hela satsningen på blomsterlådor, trälådor och vintergranar faktiskt kostat?
- Hur många parkeringsplatser har tagits bort permanent sedan 2022 – och hur många har bara försvunnit säsongsvis?
- Hur har framkomligheten och näringslivet påverkats?
Och framför allt:
- Var går gränsen för hur mycket av stockholmarnas gemensamma gaturum ska få användas till politisk ”stadslivsinredning”?
Stockholm behöver grönska. Men staden behöver också fungerande gator, tillgänglighet och respekt för dem som bor där. En huvudstad ska vara levande – inte bara se trevlig ut på en visionsbild.
Merit Wager





















