Tidigare statsminister Fredrik Reinfeldt brukade säga att ”ord spelar roll” och detta hade han på många sätt helt rätt i. Ord spelar roll då betyder något och använder man fel ord vid fel tillfälle förlorar de i sin betydelse. Som när vissa i den politiska debatten ständigt har påpekat att vi skulle leva i någon form av repris av 1930-talet. Men än så länge har Tidöregeringen inte installerat några koncentrationsläger och det är bortom allt rimligt tvivel att man gladeligen kommer att ge upp Rosenbad om de rödgröna och Centerpartiet samlar mer mandat vid nästa riksdagsval.
Ett ytterligare exempel när det gäller ovarsamheten med ord kommer från dem som kritiserat regeringens handlingsplan för att bekämpa gängkriminaliteten, Den skulle vara totalitär och leda till en polisstat. Men varken visitationszoner eller utökad kameraövervakning är totalitärt eller en polisstat. Sverige kommer inte att bli Östtyskland eller Pinochets Chile när polisnärvaron ökar i områden som har plågats av hög kriminalitet utan snarare tvärt om. Majoriteten av helt vanliga människor som bor i dessa områden kommer att uppleva en lättnad då den kriminella minoriteten kommer få svårare att utöva sin verksamhet. Till detta ska läggas att de som skriker högst om ”polisstaten” tenderar att bo i välmående och trygga områden. Samt att de ofta är advokater som så att säga talar i egen sak då verksamheten för deras klienter blir lidande.
Visserligen ska man vara vaksam när det gäller juridik. Men utvecklingen har lett oss hit. Efter årtionden av underlåtenhet är det här beska mediciner, som aldrig är roliga att svälja. Likafullt måste man göra det om man ska försöka vända utvecklingen. Alternativet skulle vara att göra det motsatta och därmed lämna walk over till de organiserade gängen. Resultatet skulle då bli ett samhällsklimat som få människor skulle vilja leva i. En form av klientstat som påminner om maffians Italien eller för den delen oligarkernas Ryssland.
Sverige har sedan 1600-talet, då Svea hovrätt grundades, haft ett folkligt förankrat rättsväsende. Majoriteten av medborgarna har insett vad lagen betyder och försökt att följa den. Men under 1970-talet inträffade en rad liberaliseringar av rättsväsendet som majoriteten inte alltid höll med om. Det var ledande politiker och ämbetsmän likt justitieminister Lennart Geijer och fängelsedirektören Ann-Britt Grünewald som ville ”liberalisera rättsväsendet”.
Lite tillspetsat skulle man kunna säga att mentaliteten fångades upp i Tage Danielssons komedi ”Släpp fångarna loss – det är vår” där Lena Nyman sjunger att varje människa ”i sin själ vill väl”. Roligt men samtidigt otroligt världsfrånvänt när det gäller kriminalpolitik. Till detta ska läggas att vissa brottslingar likt Clark Olofsson fick en perverterad kändisstatus. Det var egentligen synd om ”Clark” men trots både en och två och tre chanser till ett hederligt liv fortsatte han att begå brott. Om det inte vore så att han numera uppnått en hög ålder hade han nog fortsatt än idag.
Sverige lever än idag med effekterna av 1970-talets flummiga kriminalpolitik och i kombination med den misslyckade integrationspolitiken har det varit livsfarligt. Vi har stått handfallna inför både gängen och en ökande radikalisering bland invandrargrupper. Det är därför det nu råder en relativ stark konsensus kring att det behövs drastiska åtgärder för att bekämpa gängen. Alla regeringens föreslagna reformer är inte bra, men det ligger i politikens natur att det alltid kommer att finnas saker som bör kritiseras. Regeringen försöker i alla fall göra något och det är ett steg i vad som skulle kunna kallas för rätt riktning. Mycket återstår att göra, men det är glädjande att man i alla fall erkänner att problemet finns och inte längre sopar det under mattan.
Utökad kameraövervakning kommer inte att leda till ett totalitärt samhälle och visitationszoner är inte en enkel biljett till en polisstat. Tvärt om. Det kan till och med bidra till att vi inte behöver ännu mer drastiska metoder för att bekämpa gängkriminaliteten och bidra till att Sverige blir tryggare.
David Lindén
Historiker och författare
