Nu har det gått så många turer att sossarna faktiskt får ta och bestämma sig. Antalet dubbla signaler som partiet skickar ut till svenska väljare i migrationsfrågan börjar bli så många att det är uppenbart att de inte ens själva vet vad de tycker.
Det senaste som finns att uppdatera om är turerna kring de så kallade tonårsutvisningarna. MP, V och C gick förra veckan samman i ett utskottsinitiativ för att få ett slut på tonårsutvisningarna. Sossarnas svar var ett tvärt nej och man hänvisade till att man inväntar svar från regeringen i frågan. Detta fick det att bubbla internt, vilket ledde till att partiet tvärvände bara några dagar senare och meddelade att man vill se en omedelbar frysning av utvisningarna tills dess att rättsläget är klarlagt och regeringen har presenterat hur de tänker lösa den här frågan. Det var dubbelsignal nummer ett.
Dubbelsignal nummer två är det som jag personligen har fått genomskåda i EU-parlamentet. Det är uppenbart att sossarna driver och kommer att gå till val på att man ska vara tuff i migrationsfrågan. Det har Lawen Redar, Teresa Carvalho och Maggan själv understrukit gång på gång. Samtidigt sker voteringar kopplade till migrationsfrågan konstant i EU. Där har sossarna bland annat röstat nej till att slå fast att samarbetet mellan Sverige och Somalia om återvändande har möjliggjort ordnade repatrieringar. Det är anmärkningsvärt eftersom fungerande återvändande är en nyckel till en mer restriktiv och trovärdig migrationspolitik.
Men det stannar naturligtvis inte där. Sossarna har även röstat nej till att finansiera fysiska gränshinder och nej till att skapa återvändandecentrum utanför EU. De har till och med röstat emot att hedra en polsk gränsvakt som dödades när han försvarade EU:s yttre gräns samt motsatt sig att tolka om internationella regler för att underlätta utvisningar.
Men till min och många andras stora förvåning kom dubbelsignal nummer tre när man röstade för Lena Düponts rapport om en utvidgad tillämpning av begreppet ”safe third country” förra veckan. Förslaget öppnar för att medlemsstater ska kunna tillämpa tredjelandsprincipen mer flexibelt, även utan krav på en stark individuell koppling mellan den sökande och det aktuella landet, förutsatt att det finns avtal eller arrangemang som garanterar prövning där. Det är en tydlig skärpning som syftar till att göra asylsystemet mer effektivt och minska möjligheterna att få sin ansökan prövad i EU om skydd kan ges i ett annat säkert land.
Alltså va? Vad är egentligen deras linje?
I Sverige svänger man om tonårsutvisningar och kräver stopp för effekterna av en lag man själv har stött. I EU röstar man nej till skrivningar som bekräftar fungerande återvändande. Samtidigt röstar man ja till rapporter som syftar till snabbare avvisningar och en mer offensiv tillämpning av säkra länder- och tredjelandsprincipen.
Att det vankas val börjar märkas. Men nu handlar det knappast om valfläsk, utan mer om någon slags identitetskris där man som parti helt har tappat bort sig själv. Detta är helt enkelt för dåligt för att vara Sveriges största parti med ambitioner att ta över styret efter valet. Sluta med dubbelsignalerna och ge svenska folket ett tydligt svar istället.
Filip Linnert
