I Sverige finns en förvaltningspraxis att politiken ska hålla ”armlängds avstånd” till myndigheter och om det blir bevisat att en minister till exempel försökt detaljstyra en myndighet kan personen KU-anmälas och prickas.
Problemet är att i Sverige har vi ett annat utbrett problem som inte är en del av det här regelverket och som Socialdemokraterna förfinat under minst ett halvt decennium, förmodligen längre.
När de har makten inleds direkt arbetet att göra listor på alla människor som de har utnämningsmakt över, det vill säga generaldirektörer, styrelseledamöter i statliga bolag och institutioner och möjligheten att skapa helt nya myndigheter och institutioner. Vilka personer som helt enkelt och borde bytas ut mot någon med rätt partibok.
Och de verkställer detta sedan under fyra år, inte sällan sker bytena sent i mandatperioden. Varför? För att då maximerar de sitt inflytande om de tappar makten i valet.
Flytta på en GD i förtid väcker alltid debatt så det försöker alla i möjligaste mån undvika om det går, dessutom får man betala för resterande tid när personen rullar tummarna på ”elefantkyrkogården”.
Men så fort ett förordnande går ut eller är möjligt att avbryta placeras en person med rätt lojalitet och sosseröd partibok, allra helst någon som skulle kunna se neutral ut vid första anblick men skamgränsen är generellt låg och Socialdemokraterna är oblyga att placera före detta politiker eller folk från LO till positioner.
Det mest flagranta och aktuella exemplet är Carin Jämtin som fick reträttposten GD på SIDA, sossarnas stora bastion som de fyllt med sossar sedan urminnes tider. För makten över biståndet ger makt över enorma finansiella resurser och många är organisationer och föreningar även i Sverige som driver vänsterpropaganda som i decennier försörjts enbart på just biståndsbudgeten.
Mycket går via hemliga Forum CIV, tidigare Forum Syd, som märkligt nog fått något slags delegerat myndighetsansvar trots att det är en privat förening utan insyn och utan offentlighetsprincip. Enorma pengar ges just till den föreningen för att de sedan i det fördolda framför allt ska fördela pengar direkt från biståndsbudgeten till olika vänsterföreningar i Sverige.
Miljöpartiet har lärt av mästarna och innan de förlorade makten såg de till att placera sina egna på viktiga poster, som Per Ängqvist som arbetat länge åt partiet plötsligt utsågs till GD för Kemikalieinspektionen eller när Isabellas Lövins närmaste medarbetare plötsligt fick arbete på Naturvårdsverket som ansvarig för fördelningen av utsläppsrätter.
En av de första saker han gjorde var att ge Preem en kvarts miljard kronor i utsläppsrätter, som en del av uppgörelsen med den för att lägga ner Preem-raff. Den andra delen vet vi som bekant var världens strängaste reduktionspliktssystem, som skulle garantera Preem marknadsdominans över priset vid pump för allt tid och framtid. För när det mesta bränslet är biobränsle som Preems råkar vara marknadsledande på i Sverige, försvinner världsmarknadspriset på olja som främsta prisstyrande faktor. Istället kan chefer på huvudkontoret på oljebolaget helt själva höja priserna när de vill.
Nu avbröts detta experiment tack och lov av högern men det är så här det blir när ”armlängds avstånd” inte inkluderar utnämningar. Man får utse vem man vill när man har makten.
Att säkra den så att säga ”utomparlamentariska maktbasen”, i kontexten att makten inte regleras via allmänna val eller riksdagen, är en nyckel varför sossarna haft så enorm framgång.
Konjukturinstitutets GD Albin Kainelainen utsågs i juli 2022, precis innan Magdalena Andersson förlorade valet och är fd LO-ekonom som sedan var hennes närmaste medarbetare. Han har sedan dess ägnat varje remissvar som rör regeringens politik åt att föra fram sossarnas partiprogram mer eller mindre. Utan att skämmas.
KI:s rapporter och remissvar citeras mycket ofta i media även om myndigheten är en av de minsta med bara 50 anställda, så det ser nu ut som en tung remissinstans på sakliga grunder kritiserar alla högerns politiska förslag när sanningen är att Kainelaninen, som oftast själv dessutom skriver svaren, har en annan chef än Elisabeth Svantesson, nämligen Sveavägen 68 och Magdalena Andersson.
Högern har varit alldeles för naiva när de haft makten och mellan 2006 och 2014 gjordes mycket lite för att städa upp, även om just SIDA var ett av områdena man försökte sig på. Tyvärr vägrade Folkpartiet och Kristdemokraterna då att medverka till verkligt kraftfulla åtgärder.
Men sedan 2022 verkar alla vara vakna, mycket tack vare att Sverigedemokraterna ställde krav på bland annat det när Tidö-avtalet förhandlades.
Kvasten måste gå och en av de personer som måste lyftas bort i förtid är just Albin Kainelainen. Han kan inte få sitta kvar hela 5 år och hela tiden använda remissvaren att obstruera och bilda opinion för sossarnas politik. Det är inte rimligt.
Listan är lång på folk som måste städas bort och Carin Jämtin stod tack och lov överst på den. Men dags att öka tempot, det är val om två år och vinner Socialdemokraterna då kommer de göra som de brukar – direkt efter valet planera för hur de ska återta makten som finns utanför det demokratiska systemet.
Rebecca Weidmo Uvell
fri högerdebattör på sajten uvell.se
