En person med funktionsnedsättning ansökte om bostadsanpassningsbidrag för en redan genomförd anpassning av sin permanentbostad. Under kammarrättens handläggning av målet om bostadsanpassningsbidrag avled personen. Kammarrätten upphävde då förvaltningsrättens dom som gav personen rätt till bostadsanpassningsbidrag och skrev av målet. Dödsboet efter den funktionsnedsatte överklagade kammarrättens beslut till Högsta förvaltningsdomstolen och yrkade att det skulle beviljas det sökta bostadsanpassningsbidraget.
Frågan i Högsta förvaltningsdomstolen var om ett dödsbo kan göra anspråk på
bostadsanpassningsbidrag som den avlidne har sökt och som avser kostnader för redan vidtagna åtgärder eller om frågan om rätt till bidrag förfaller i och med dödsfallet.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att även om det inte finns något hinder i lagen om bostadsanpassningsbidrag mot att en ansökan ges in i efterhand har regelverkets utformats för att en ansökan ska prövas och bidrag beviljas innan en åtgärd vidtas. Även den omständigheten att en ansökan prövas utifrån den funktionsnedsattes behov och bostadsförhållanden talar emot att dödsboet efter den funktionsnedsatte ska kunna träda in i en pågående beslutsprocess.
Av betydelse är även bidragets syfte, dvs. att ge personer med funktionsnedsättning
möjlighet till ett självständigt liv i eget boende. Bidrag beviljas dock oavsett personens
ekonomiska resurser. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen finns det ingenting som talar för att syftet även skulle innefatta att ett dödsbo genom bidraget ska kompenseras för kostnader som den avlidne har haft avseende en tidigare vidtagen åtgärd.
Högsta förvaltningsdomstolen fann således att frågan om bostadsanpassningsbidrag ska beviljas förfaller i och med att personen med funktionsnedsättning avlider, även om ansökan avser kostnader för en åtgärd som redan är vidtagen. Därför avslogs dödsboets överklagande.
