Det gick bra för M i valet. De blev större än SD, och S krympte till generande siffror – samt dras med ett stökigt, spretigt och högljutt regeringsunderlag. Men…
”Antingen är varumärken vitaminer eller smärtstillande”, sa en man jag träffade häromdagen. Han menade att man antingen kan fokusera på att göra någon friskare, eller lägga fokus på att döva det onda.
Jag tänker att det nu är det hög tid för Moderaterna att bli Vitamin M.
Under de senaste fyra åren har vi fått straffskärpningar, minskad migration och ordning i ekonomin. Det är toppen, men handlar mest om att släcka bränder och mindre om att bygga upp ett nytt, friare, rikare Sverige.
Det är lätt att förstå varför Tidöpartierna la kraften på att lösa alla problem som de rödgröna lämnade efter sig, i form av hög kriminalitet, en tillväxt som var på väg att bli sämst i EU och illa hanterad migration.
Sverige blev på fyra år också ett tryggare land. Inflationen gick ner och tillväxten är på väg upp, så det finns idag mycket att jubla över. Men M tappade samtidigt bort en hel mandatperiod. De la allt krut på att städa upp i rummet, men alltför lite kraft på att planera hur det ska se ut sen.
De städade under mandatperioden ett Sverige som såg ut som en knarkarkvart efter en stökig fest när de tillträdde, men missade att också anlita inredningsarkitekter. M gick ett varv med dammsugaren, men botaniserade inte mellan färgprover.
Väljarna blev lugnade av att Sverige blev tryggare, men en viktig fråga lämnades obesvarad: ”och sen då?”
Jag har länge tjatat om behovet av visioner. Högern måste presentera drömmar och planer för framtiden, och behöver berätta varför de vill vad de vill. När väljarna känner till politikernas inre drivkrafter förstår de på ett djupare, emotionellt plan. Det bygger förtroende.
Det är nu guldläge för Moderaterna att presentera vad de vill härnäst. Eftersom avståndet till Sverigedemokraterna blev oväntat stort kan de visa pondus och självförtroende i stället för att huka och härma SD.
En stor del handlar om att skifta från gnäll över det som är snett till entusiasm över det man önskar sig.
Ett exempel är detta med frihet och ansvar, där M länge velat se ett Sverige där vi styrs mindre uppifrån och får större utrymme att forma våra liv i gemenskaper vi själva väljer. Där skiljer sig M från SD i hur viktigt detta anses vara.
Tyvärr har Sverige varit sossestyrt så länge att människor har vant sig vid att politikerna tar hand om sjuka och gamla åt oss, och folk har som konsekvens glömt och gömt sin egen förmåga. Därför kan de uppleva tal om självständighet eller individuell frihet som aningen hotfullt. De lämnas åt sitt eget öde, utan en grundkänsla att de kommer att klara ansvaret alldeles utmärkt.
Moderaterna bör ta chansen nu att påminna oss om hur starka vi är, hur kapabla, smarta. Det bör i retoriken heja på och lyfta hjältar i näringsliv, skola och samhälle. Egna sociala medier är en utmärkt kanal för det.
M bör också tala om hur värderingar, etik och moral bygger ett harmoniskt land. Nu har fokus legat på dem som har dåliga värderingar, men även här behöver förebilder lyftas. Vad är ett gott samhälle i praktiken? Det är dags att visa upp dem som visar vägen, hylla och höja det som fungerar.
Nu finns även chans att våga driva ekonomisk högerpolitik som inte bara maskeras som vänsterpolitik light. Under en period har regeringen strösslat pengar och presenterat skattesänkningar nödvändiga för att få fart på ekonomin. Men äkta liberalkonservativ politik sänker skatter av respekt för medborgarna. Det bör M sticka ut med att säga.
Och framför allt behövs en annan ton – mjuk, varm, entusiastisk. Moderaterna kan bli en optimistisk höger som är hoppfull inför framtiden, snarare än en som knorrar över (alternativt längtar tillbaka till) historien. Mer framåt än bakåt. Mer pirr i magen av förväntan än ont i magen av skräck. Mer leenden och uppmuntran än sura miner och rynkade pannor.
Mer ljus. Mindre mörker.
Carolin Dahlman
