Regeringen har lämnat sina årliga regleringsbrev till myndigheter och verk. Regleringsbrevet till Migrationsverket skickades några dagar före jul. Ett viktigt styrdokument och därmed intressant läsning. Intressant är också att ta del av hur Migrationsverket klarat krav som ställts i tidigare regleringsbrev. Det krävs i princip samma saker år från år. Regeringen försöker styra, men utan förväntat resultat.
Med hjälp av en jurist som tidigare varit anställd hos Migrationsverket har jag tittat på både det aktuella regleringsbrevet och det som gavs för år 2021.
När det gäller vad den dåvarande regeringen gav Migrationsverket i uppgift inför år 2021 kan man bland annat konstatera följande:
Mål och återrapporteringskrav, verksamhetsutveckling
Myndigheten ska uppnå högre effektivitet inom verksamheten. Sökandes och andra aktörers behov ska vara utgångspunkten för arbetet. Migrationsverket ska förkorta kötiderna för öppna ärenden och öka andelen beslut som fattas inom författningsstyrd tid. Det gäller särskilt prövningen av ansökningar om medborgarskap och om uppehållstillstånd för anknytning eller arbete.
I Migrationsverkets redovisning av verksamheten till regeringen kan man bland annat läsa:
Migrationsverkets handläggning av ärenden påverkades av att förstärkning av kärnverksamhetens bemanning försköts. Den genomsnittliga bemanningen blev lägre än planerat vilket var den främsta orsaken till att utfallet av avgjorda ärenden blev lägre än tänkt. Produktiviteten påverkades negativt av implementeringen av ändringarna i utlänningslagen. Samtidigt fanns positiva tecken, till exempel inom medborgarskapsprövningen där utvecklingen under årets sista kvartal lovar gott inför kommande år.
Det blev knappast bättre, snarare sämre. Utom när det gällde att fatta beslut i medborgarskapsärenden. Som ju inte är de viktigaste, snarare tvärtom. Dessutom tvingades Migrationsverket erkänna:
Två områden där myndigheten fortsatt haft stora utmaningar är service och tillgänglighet samt felaktiga utbetalningar till asylsökande där resultatet inte varit tillfredsställande. Den rättsliga kvaliteten på beslut på ansökan om uppehållstillstånd och medborgarskap bedöms vara fortsatt hög, men vissa brister har kunnat konstateras i den förvaltningsrättsliga hanteringen.
Bakom de byråkratiskt formulerade orden och meningarna ligger verkligheten. Översätter man texterna till ”vanlig svenska” så ser man den. Verkligheten, alltså. Med tanke på att rapporten från 2021 från Migrationsverket är 165 sidor lång så kan inte särskilt mycket kommenteras i den här texten, men det står var och en fritt att ta del av den och själv bilda sig en uppfattning.
När man läser regleringsbreven, som relativt kort och koncist innehåller regeringens uppmaningar och krav på Migrationsverket och sedan verkets oerhört långa redovisningar av hur kraven implementerats (eller inte) så ter det sig mest som att man på verket har lagt ner en massa tid på att skriva långa texter om att det inte riktigt blivit som regeringen krävt. Och vad är det då för mening med alla skriverier? Som juristen jag samtalade med uttryckte det:
”Efter en titt på 2021 års redovisning så blir jag inte imponerad. Nöjer sig verkligen regeringar med så här översiktlig men mångordig redovisning? Lyckades Migrationsverket med något? Tveksamt. Man måste förstås lusläsa detta för att kunna svara bättre och det tar ju ett tag. Men det här en kort och spontan reaktion på det jag läst.”
När vi då tittar på regeringens uttryckliga vilja om vad Migrationsverket ska prioritera och fokusera på för 2025 så handlar det bland annat om att:
Migrationsverket ska förkorta kötiderna för öppna ärenden och öka andelen beslut som fattas inom författningsstyrd tid. Det gäller särskilt prövningen av ansökningar om uppehållstillstånd för arbete, studier och forskning.
Vistelsetiderna i mottagandet ska kortas och barn ska prioriteras så att de snabbt kan få ett beslut. Migrationsverket ska säkerställa en hög grad av informationssäkerhet. Migrationsverket ska förbättra sin tillgänglighet och service för de sökande och andra berörda.
Men också mängder av annat som ska redovisas, bland annat vill regeringen veta:
- Kostnad per avgjort ärende och antalet avgjorda ärenden per årsarbetskraft.
- Antal inkommande ärenden där det tidigare finns avslagsbeslut som preskriberats.
- Åtgärder som vidtagits för att förbättra tillgänglighet och service i både det fysiska och digitala mötet.
- Åtgärder och effekter för att upptäcka potentiella säkerhetshot i handläggningen av medborgarskapsärenden.
Här kan man misstänka att det befaras ligga viss ineffektivitet och icke tillräcklig grundlighet och noggrannhet i arbetet med dessa för Sverige och för individer som sökt sig hit så oerhört viktiga område.
Regleringsbreven från regeringen och redovisningarna från Migrationsverket är offentliga handlingar som alla har rätt att ta del av. De innehåller sådant som, på ett omfattande och samhällsförändrande sätt, berör alla som lever i Sverige och som genom sina inbetalda skatter bekostar myndigheter som har uppenbara svårigheter att fungera som de förväntas fungera. Hur mycket regeringen än ändrar lagar och ställer till synes rimliga krav på sina myndigheter så hjälper det ju inte om myndigheterna år efter år inte lever upp till kraven.
Merit Wager
