Åldersbestämning Är du inte född i Sverige måste någon officiellt besluta om vilken ålder du har. Så ser tillämpliga bestämmelser ut. Den åldern styr sedan allt i ditt liv från det år då du fyller 15 och är straffmyndig tills du går i pension. Det är minst sagt viktigt att det då blir rätt.
Och ännu värre – vi har ingen som ansvarar för att åldersbestämma folk som kommer hit, eller folk som redan är här, och begår brott. Det är ett haveri! För skillnaden mellan att vara vuxen i en rättsprocess och betraktas som barn är stor och du kommer som bekant ibland till och med undan med mord, om du befinner dig på ”rätt”, eller ska vi snarare säga fel, sida om 18-årsgränsen.
När Sverige på grund av, eller tack vare, de mest generösa migrationslagarna i hela EU, lagar som Socialdemokraterna instiftade från 1994 och framåt, och som Alliansen sedan inte valde att ändra, snabbt blev många flyktingars favoritland skapades en olycklig trend – Unga män från framför allt Afghanistan (många boende i Iran) och även Somalia, Syrien och Eritrea kom hit och hävdade vid ankomsten att de var under 18 år.
Antalet ensamkommande unga män ökade från några hundra per år under tidigt 2000-tal till 35 000 under ett enda år: 2015. Skälet? Om du är under 18 år betraktas du som ett barn och då får du asyl även från länder som Sverige generellt inte beviljar asyl ifrån. Du är dessutom helt fri efter detta att ta hit hela din familj, då som anhöriga till en person som fått uppehållstillstånd.
Det var så här ”skäggbarnen” uppstod. Eller ”ankarbarnen” som de också kom att kallas. När det efter år 2010 och framåt i media, då de ensamkommande fortfarande kallades ensamkommande barn, publicerades bilder på ”barn” som hade helskägg och helt uppenbart inte ens var 20 år utan snarare 30 – 40 år, borde vi så klart satt ned foten direkt. Men bara för att de sagt att de var barn och fick personnummer som styrkte den åldern skickades de 30-åriga männen därefter till gymnasieskolor, där de skulle sitta bredvid riktiga tonåringar.
LÄS OCKSÅ: Rebecca Weidmo Uvell: ”Vi har varit naiva”
Problemet kvarstår. Men har nu, ungefär tio år senare, tagit en annan form. Idag återfinns det största problemen med bristande ansvar och kontroll över uppenbart felaktiga åldersbestämningarna inom vårt rättsväsende, i domstolarna närmare bestämt.
Jag har ett aktuellt exempel.
En man i 40-årsålders sköts i fjol till döds på Enhörnaleden i Södertälje, med flera skott. Det visade sig snart att mannen inte alls hade någon koppling till de kriminella gängen i Södertälje, som vid den tiden låg i öppet krig med varandra. Han var helt enkelt oskyldig och sköts till döds av misstag. Således en så kallad ”felskjutning”, ett intressant och samtidigt smått absurt begrepp i sig.
Den unga mannen som nyligen befanns skyldig av Södertälje tingsrätt fick straffet nio år och sex månader för mordet.
Och här kommer nu det intressanta i Södertäljedomen om mordet på Enhörnaleden, i stadsdelen Ronna. En gjord åldersbestämning under förundersökningen konstaterade nämligen att mannen var över 18 år, och som ni förstår av historien är han inte född i Sverige.
Men tingsrätten underkände i sin dom den åldern. Detta kunde ske eftersom vi inte har ett system i Sverige där en och samma myndighet ansvarar för en och samma åldersbestämning, och som sedan gäller vid alla myndighetskontakter, som till exempel en domstol. Så just denna tingsrätt bedömde lite slumpmässigt att mannen inte alls var över 18 år, utan sågs istället som ett barn. Och han fick en straffutmätning därefter. Det är lite som om tingsrättens ledamöter spelat tärning med mördarens ålder. Ty alla inblandade är överens om att polisen och åklagaren hittat och tingsrätten därefter fält rätt gärningsman för mordet.
Mannen är på pappret 17 år och 10 månader, enligt domen, och den siffran bygger på vad han angav när han år 2015 anlände till Sverige. Men nu kommer det intressanta i den här tragiska historien om ett grovt våldsbrott.
Polisens och åklagarens bedömning under brottsutredningen landade nämligen i att han är betydligt äldre än vad han själv alltså uppgav vid ankomsten till Sverige.
År 2021, vid ett förhör för ett annat brott, uppgav han, alltså skytten på Enhörnaleden, plötsligt en ålder som var två år högre än den han har på pappret. När han greps för mordet på den 40-åriga mannen, som har noll egen koppling till gängkriminalitet, bedömde en läkare att han helt klart är myndig.
Hade tingsrätten accepterat den bedömningen hade straffet istället blivit livstids fängelse. Men nu kommer han ut om mindre än 10 år. Således när han enligt pappret, alltså domstolens bedömning som underkänt vad mannen själv sagt om sin ålder vid polisförhör, bara är 28 år gammal.
Det här är något som pågår i våra rättssalar, hela tiden, vill jag understryka. Alltså tärningsspelet med gärningsmäns ålder. Det handlar inte bara om fallet med felskjutningen och mordet på den fastslaget icke gängkriminella mannen i Södertälje.
När utlänningar som först drog nytta av den stora flyktingvågen för cirka tio år sedan, i kombination med våra slappa svenska migrationsregler, och sedan nu när staten inte vet vad den ena och andra handen gör och ingen bryr sig om detta absurda fenomen, ges de grovt gängkriminella unga männen en straffutmätningsrättslig frizon. Eller vad vi skall kalla det. Gärningsmännen vet så klart att de alltid kan hävda att de egentligen bara är barn, och då finns det plötsligt en stor chans att de går fria eller får avsevärt lägre straff än om rätten hade utmätt straffet enligt deras de facto korrekta och högre ålder.
Det är dags att justitieminister Gunnar Strömmer (M) tar tag i den här frågan.
Varför inte göra en enda myndighet ansvarig för att åldersbestämma folk, för alla syften och alla framtida myndighetskontakter inklusive rättsprocesser?
Minns att det var Rättsmedicinalverket som till sist fick åldersbestämma den högljudda gruppen män från Iran med afghanskt ursprung som sittstrejkade ibland annat Stockholm mot utvisningar år 2018.
Ge Rättsmedicinalverket statens uppdrag att åldersbestämma alla utlänningar som behöver åldersbestämmas, oavsett syfte. Och låt det beslutet om deras ålder därefter gälla, för evigt.
En valfri tingsrätt eller slumpmässig hovrätt ska inte kunna överpröva den medicinskt sakkunniga expertisen. Säger den av staten utsedda myndigheten att person X är myndig, vid ett givet datum, ja då är denne det och då är det den åldern som gäller.
Det blir därmed en ickefråga under eventuella kommande rättsprocesser, eller vid andra myndighetskontakter.
Det är dags att vi städer upp i röran efter den stora flyktingvågen, också på detta område. Staten måste tydliggöra att det kommer konsekvenser av att kasta pappren innan man anländer till svenska gränsen, som en inte oansenlig grupp av de som sökt och beviljats asyl gjort i ett slags rationellt agerande eftersom de själva tjänar på det.
När vi ändå är igång med städandet i det slumpmässiga tärningsspelet borde regler införas som säger att det inte finns någon preskriptionstid på ärenden där utlänningar kan fråntas både medborgarskap och uppehållstillstånd, om de avslöjats med att ha ljugit om sin ålder.
För när en invandrare kommer upp i pensionsåldern är det plötsligt ett problem att inte ha sin verkliga ålder – man får arbeta flera år till. Och när krämporna sätter in kan inte läkaren göra korrekta bedömningar om de har helt fel ålder på patienten. Så det är inte bara i domstolarna och här och nu som detta är ett reellt problem.
Vi kan inte fortsätta låta kriminella utlandsfödda utnyttja detta uppenbara kryphål i rättsprocesser.
Rebecca Weidmo Uvell
Högerdebattör och författare
