Att Socialdemokraterna gillar att omkonstruera verkligheten borde vara notoriskt vid det här laget. Exempelvis har man försökt skylla invandringsvågen 2015 på andra politiska partier och tagit avstånd från beslut som man själv fattade under regeringsställning. Den nya strategin går dock ut på att säga en sak och rösta en annan.
Jag pratar nämligen om den påhittade bild man vill ge svenska folket när man säger att man vill gå till val på en stram migrationspolitik, som man i praktiken har kopierat rakt av från Tidöavtalet. Vi behöver inte ens gå in på att deras käraste regeringspartner, Miljöpartiet, tydligt har deklarerat att de vill ha en mer öppen migrationspolitik, helt i motsats till Socialdemokraterna. Men om inte det vore tillräckligt skakigt som regeringsunderlag, så finns det en annan anledning till att tvivla. Nämligen att Socialdemokraterna högst sannolikt inte kommer att driva någon stram migrationspolitik.
Redan under deras partikongress i Göteborg viskades det inom partiet om att stryka begreppet ”stram migrationspolitik” ur partiprogrammet och i stället driva en mer öppen och generös linje. Men som det ser ut just nu är det en stram migrationspolitik som gäller. Därför är det anmärkningsvärt att se hur Socialdemokraterna faktiskt röstar när dessa frågor kommer upp i EU-parlamentet.
Kort förklarat brukar politikerna i EU rösta om en slutröstning, precis som i ett fullmäktige. Men vi röstar också om olika formuleringar i det som leder till slutröstningen, kallade ändringsförslag (amendments), där högern försöker få in sin politik och vänstern sin. Det är ofta just i dessa ändringsförslag som man ser de verkliga skillnaderna mellan partierna. De stora besluten som medierna rapporterar om är ofta kompromisser, men det är i de små detaljerna som partierna visar vad de egentligen tycker. Där har Socialdemokraterna i Bryssel konsekvent ställt sig på den liberala och vänsterorienterade sidan.
Det anmärkningsvärda i dessa ändringsförslag är att Socialdemokraterna gång på gång röstar emot initiativ som faktiskt skulle leda till en stramare migrationspolitik. I flera omröstningar har de sagt nej till att göra migrationspolitiken mer restriktiv, nej till att finansiera fysiska gränshinder och nej till att skapa återvändandecentrum utanför EU. De har till och med röstat emot att hedra en polsk gränsvakt som dödades när han försvarade EU:s yttre gräns, samt motsatt sig att tolka om internationella regler för att underlätta utvisningar. Samtidigt har de avstått eller röstat nej när frågan gällt om Syrien är tillräckligt säkert för återvandring.
Det är dessa omröstningar som visar att deras prat om stram migrationspolitik bara är tomma ord. Därför är det egendomligt att svenska medier sällan rapporterar om hur våra partier faktiskt röstar i EU-parlamentet, med tanke på att det som sker i Bryssel förr eller senare påverkar Sverige. Allt mellan 30-70% av all nationell lagstiftning, beroende på vilken rapport man läser, har koppling till EU. Det gör att väljare hemma i Sverige får en helt annan bild av Socialdemokraterna än den verklighet som faktiskt utspelar sig i Bryssel.
Att ljuga för det svenska folket på det här sättet och gå till val på ett budskap som man redan nu röstar emot är direkt cyniskt. Deras bästa kompis i Miljöpartiet må vara ett parti med galna idéer, men de är åtminstone ärliga och står för sin politik. Hur ska vi då tolka Sveriges så kallade statsbärande parti, när de säger en sak och röstar något helt annat?
Filip Linnert
Källor:
Ändringsförslag 174 A10-0192/2025
A10-0010/2025
A10–0100/2025 Ändringsförslag 13
B10–0335/2025 Ändringsförslag 4
1.25 A10-0042/2025 – Andrzej Halicki – § 12 – Am 24
A10–0106/2025 Ändringsförslag 15/2
