Den 1 januari 2025 nya lagstiftningen trädde nya bestämmelser i kraft som kräver att textilavfall sorteras ut och samlas in separat. Syftet verkar vara att minska mängden textilavfall och att främja en mer cirkulär ekonomi. Ambitionen kan tyckas vara god, men genomförandet väcker en del frågetecken. Som till exempel om det verkligen är nödvändigt att införa ytterligare regleringar när det redan finns ett stort engagemang för hållbar konsumtion bland allmänheten.
Vem bär ansvaret?
Ett centralt problem är den oklara fördelningen av ansvar. Kommunerna har det övergripande ansvaret för att organisera insamling, men det är ofta fastighetsägare och bostadsrättsföreningar som står för den praktiska utformningen. Hur ska det samspelet fungera i praktiken, särskilt i äldre fastigheter där utrymmet för nya insamlingskärl kan vara begränsat?
Hyresvärdarnas roll
Hyresvärdar står inför ett dilemma. Ska de fortsätta att erbjuda sina hyresgäster gemensamma soprum för alla typer av avfall, eller ska de separera textilierna? Anpassning av fastigheter för att möjliggöra separat insamling av textilier kan bli en kostsam process, särskilt i äldre byggnader. Att införa nya sopsorteringar kan leda till ökade kostnader och förvirring bland hyresgästerna.
Tillgänglighet för alla
En annan viktig fråga är tillgängligheten. Hur ska äldre personer och personer med funktionsnedsättningar kunna ta sig till insamlingsplatserna? I många fall krävs bilkörning eller användning av kollektivtrafik, vilket kan vara svårt för många. Behövs det mer flexibla lösningar, som till exempel mobila insamlingspunkter eller hemhämtning?
Risk för ökad miljöpåverkan
Ironiskt nog kan de nya reglerna i vissa fall leda till en ökad miljöpåverkan. Om insamlingen inte är välplanerad och om många väljer att köra bil längre sträckor för att lämna sina textilier så kan de positiva effekterna av ökad återvinning minska genom ökade utsläpp.
Secondhand-butikernas dilemma
Secondhand-butiker har en viktig roll i textilåtervinningen, men de nya reglerna har redan skapat problem. Butiker rapporterar om en ökning av slitna och trasiga textilier som inte kan säljas. Det innebär ökade kostnader för sortering och hantering och kan i värsta fall leda till att butiker tvingas säga nej till donationer.
Miljövinster eller byråkrati?
Det ter sig tveksamt om de nya reglerna verkligen kommer att leda till de miljövinster lagstiftarna hoppas, tror eller gissar ska bli resultatet. En överdriven reglering leder nästan ofrånkomligt till ökad byråkrati och ökade kostnader. Det i sin tur kan motverka målet om en hållbar utveckling. Textilindustrin kan också drabbas av svårigheter och nya kostnader, när den måste anpassa sina processer för att hantera de insamlade textilierna på ett effektivt sätt.
Politisk profilering eller verklig förändring?
Det finns en risk att den nya lagstiftningen främst handlar om politisk profilering. När det mesta redan är reglerat kan det vara lockande för politiker att visa handlingskraft genom att införa nya, bestämmelser som gör att de framstår som handlingskraftiga och relevanta. Men är det verkligen nödvändigt att införa ytterligare regleringar när det redan finns ett stort engagemang för hållbar konsumtion bland allmänheten?
Summering
De nya bestämmelserna om textilåtervinning är välmenande, men genomförandet kräver en helt genomtänkt strategi. För att lyckas med textilåtervinningen behövs enkla och tydliga riktlinjer, tillräckliga resurser och ett starkt engagemang från både privatpersoner och företag. Och att man balanserar mellan faktisk nytta av, och faktiska kostnader för de nya bestämmelserna. En ny lagstiftning kanske är ett steg i rätt riktning, men det verkar finnas en hel del kvar att tänka på innan man kan få till stånd en verkligt genomtänkt och hållbar textilåtervinning.
Merit Wager
