På loppmarknaden råkar jag höra när organisatören går runt till försäljarna och ber dem att stoppa undan alla vassa föremål. Den här gången är det ett par antika fårklippare som ligger framme. Men förbudet gäller allt från förskärare till fällknivar.
Säljaren klagar. “Vi blir ruinerade”, säger han. Halvt på skämt, halvt på allvar. Knivar är populära samlarobjekt. Bra föremål kan ge stora pengar.
Själv har jag genom åren köpt Moraknivar till alla mina tre barn på loppisen. Späntknivar till veden. Rader av kockknivar från Sabatier, Wüsthof och Dick.
Men det går förstås inte att argumentera med tio nedhuggna tågpassagerare i Huntingdon, eller var nu den senaste knivattacken ägde rum.
På samma sätt gick det inte att argumentera när granitblocken sattes upp som vägspärrar runt torget. Nu kan handlarna inte köra in med sina lastbilar från Kungsgatan längre. Men efter att snart sagt varenda julmarknad i Europa har attackerats går det inte att ha öppna torg längre. I Stockholm hade vi lastbilsterroristen på Drottninggatan.
Små inskränkningar. Jag har varit med om några stycken nu, under mitt vuxna liv.
Jag kommer ihåg när papperskorgarna försvann. Det var i början av 00-talet. Fram tills dess fanns det små avfallskorgar överallt. Vid busshållplatsen. Inne i bussarna. I tunnelbanevagnarna. På stolpar ute på stan. De var väldigt praktiska. Men de kunde användas av islamiska våldsmän för att placera ut bomber.
Det fanns också en tid, för bara något decennium sedan, när besökare i offentliga byggnader inte behövde gå igenom säkerhetskontroller. Ingen behövde tömma fickorna, ta av sig livremmen, fälla upp laptopen eller gå igenom en larmbåge. Metalldetektorer var något som förknippades med inbördeskrig och gängvåld. I Sverige hade vi öppenhet. Som medborgare kunde man röra sig fritt i kommunhus och landstingskorridorer.
Nästa trevliga grej som väntas försvinna är allmänna sammankomster i anslutning till politiska församlingar. Påträngande Palestinademonstranter har snart trakasserat bort den rätten.
Jag undrar om de trevliga sakerna kommer tillbaka. Det sägs att kriget mot tandkräm är över, på flygplatserna ute i Europa. Att man kan ta med schampoo, rakvatten eller rentav sin egen Ramlösa ombord igen. Men det är inget jag har sett. Jag reser så sällan. Det är så krångligt.
De antika fårklipparna placeras under disk. Jag skymtar också några japanska kökskivar som ligger bredvid en säljares kassalåda, dit ingen obehörig kan sträcka sig.
Det tar gissningsvis inte slut där.
Skruvmejslar ligger nog risigt till också. Stämjärn. Japansågar. Här på loppisen finns det mycket prylar. Saker som vi har kunnat använda utan problem i generationer. Men inte längre.
Per Gudmundson
