Förnekelse av verkligheter är bärande inslag i alla slags ideologier. Vilket inte är så konstigt. Ideologi betyder just ”bilder av verkligheten” och ju längre ut på kanterna som ideologiskt styrda människor och partier rör sig; desto overkligare blir deras politik. Vilket väljarna i demokratier givetvis noterar. Grundregeln är att små partier är små just därför att de allra flesta medborgare tycker att partiets idéer och uppträdande är konstigt och udda. Ju större ett parti blir desto färre av dess väljare bärs av ideologiska vanföreställningar.
De här ideologiska låtsasbilderna av hur verkligheterna ser ut tar sig många märkliga och ibland lite oroande uttryck. En sak som slagit mig under senare år är att hög utbildning och fina titlar absolut inte är något skydd mot ideologiska tokigheter. I vissa sammanhang känns det ibland som att det vore mer verklighetsnära att hävda motsatsen. Det samhällsområde där dessa känslor och tankar uppkommit mest frekvent på senare år handlar om massinvandringens konsekvenser.
Sverige har under ganska lång tid varit ett tämligen välskött invandringsland med fokus på arbetskraftsinvandring och hyfsat låga volymer av invandrare från avlägsna och lågt utvecklade regioner. År 2000 bodde det 1 003 798 utrikes födda människor i Sverige. Det tog ungefär 100 år för den första miljonen utrikes födda att etablera sig i Sverige. Men redan år 2020 hade de utrikes födda i Sverige fördubblats i antal. 2 046 731 personer som levde i Sverige 2020 var födda utanför Sverige. En majoritet av dem som flyttat in till Sverige kommer från Syrien, Irak, Iran, Afghanistan och Somalia. 100 år av invandring där de flesta av inflyttarna kom från tämligen Sverigelika och någorlunda västorienterade samhällen förbyttes således till tjugo år av massinvandring från väldigt Sverigeolika och i många fall religiöst auktoritära och odemokratiska platser i världen. Att detta har inneburit och innebär stora påfrestningar för det svenska samhället förstår ju vem som helst. Kan man ju tycka.
Men dessvärre så valde stora delar av den statliga och högutbildade samhällsförvaltningsledningen, inklusive politiken och de stora statliga och privata mediebolagen att se på verkligheterna utifrån sneda ideologiska perspektiv. Kritik mot massinvandringen tolkades hellre som rasism och fascism än som en naturlig och viktig samhällsdebatt på ett angeläget område. Det högutbildade etablissemanget valde ideologiska låtsasbilder framför verklighetsnära medborgarförankring. Motståndet mot det växande partiet Sverigedemokraterna överflyglade under många år allt annat.
Dessbättre lever vi ju i en demokrati där – för att låna ord från den amerikanska självständighetsförklaringen som firar 250-årsjubileum i slutet av veckan – de regeringar som folket har valt agerar på de ”styrdas mandat.” Regering och riksdag gör kort sagt inte som de vill. De styr förvisso landet. Men de för inte glömma att de styr på folkviljans mandat. Och folkviljan visade tydligt vad mandatet handlade om. Den för några decennier sedan lilla mycket invandringskritiska sekten Sverigedemokraterna växte snabbt till riksdagens näst största parti. Över en halv miljon väljare lämnade Moderaterna och Socialdemokraterna för att istället rösta på Sverigedemokraterna. Sakta men säkert insåg de styrande sina misstag och nuförtiden står både S och M för en invandringspolitik som de för alls inte så många år sedan skällde ut för att vara rasistisk och fascistisk.
Jag klagar inte på att partier ändrar sig. Tvärtom är partier som ändrar sig i viktiga och folkligt betydelsefulla frågor ett uttryck för en fungerande demokrati.
Men många ideologiskt färgade märkligheter kvarstår dock i delar av de högutbildade politiska och administrativa etablissemangen. Ett exempel är oförmågan hos framförallt vänsterideologiskt lagda personer att kunna se det kvinnoförtryck som finns inbyggt i kraven på muslimska kvinnor att täcka sina ansikten och kroppar med vissa former av islamskt motiverade klädesplagg.
Sofie Löwenmark på den fantastiska nyhetssajten Doku.nu har granskat ett mycket stort antal domar i svenska domstolar där kvinnor och flickor som opponerat mot klädtvång av olika slag. I många vänsterorienterade människors ideologier härskar bilder där invandrare är grupper som ska skyddas mot rasistiska påhopp. Att vilja befria kvinnor som bor i Sverige från alla former av stenålders hedersförtryck (som tvång att bära slöja) ses i de här snäva ideologierna som ett slags rasism. Att det finns kvinnor som av fri vilja bär slöja är faktiskt inget försvar för att blunda för att många kvinnor tvingas, misshandlas och förtrycks för att de inte vill bära slöja. Men ideologier hindrar ofta ytterkantsfolk att våga se att även invandrare kan vara värsta sortens förtryckare och kvinnoplågare. Precis som svenskar.
Det märkligaste av allt i de här sammanhangen är avslutningsvis att så många utbildade människor fortsatt är så ideologiskt hämmade att de inte vågar eller vill se att Sverigedemokraterna har förändrats och att det är förändringen som gör att de fortsatt att växa. Den lilla rasistiska sekten som såg ljuset på 1980-talet fick 0,02 procent av rösterna i sitt första riksdagsval 1988. 34 år senare, i valet 2022, fick SD 20, 52 procent av väljarnas röster.
Den ideologiskt betingade förnekelsen av verkligheterna innebär i det här sammanhanget att folk i höga positioner vägrar att inse att SD förändrats och att det är därför de tilltalar alltfler människor. Deras folkfrämmande rasism har utvecklats till en klassiskt och folkligt förankrad kritik mot massinvandringen. Man kan säga att Sverigedemokraterna därmed ansluter till det förra århundradets mer försiktiga och balanserade invandring som på den tiden hade starkt stöd av framförallt S och M.
Den snäva ideologiska bilden av SD påbjuder istället uppfattningen att Åkessons parti inte har förändrats utan att det är partiet som har förändrat Sverige och svenskarna så till den grad att över tjugo procent av väljarna nu ger sitt stöd till en rasistisk sekt. Sådana ideologiska bilder av den svenska demokratin och av de svenska medborgarna är faktiskt rent förskräckligt avvikande. Vilket är förklaringen till att ideologiskt förblindade partier får mycket svagt stöd i riksdagsvalen. Medan partier som visar respekt och förståelse för folkviljan begåvas med växtkraft och regeringschanser. De styrda styr fortsatt i den svenska demokratin. Tack för det.
Widar Andersson
Krönikör/Skribent
