”En miljardärsskatt drabbar ingen fattig”, står det på en av Vänsterpartiets valaffischer. Men V förstår inte att vi ändrar beteende utifrån förutsättningar, och att de svaga drabbas om de rika hårdbeskattas.
Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar pratar i mun med sig själv. Hon säger på valaffischerna jag passerar i vimlet att: ”Lönen borde räcka till både mat och hyra” samt att V är ”på din sida”.
Men i själva verket står hon på motsatt sida. Hon sänker folks löner, gör fler arbetslösa och höjer priserna.
”En miljardärsskatt drabbar ingen fattig”, påstår V på en affisch, och i Aftonbladet skrev hon i juni att ”Skatt på miljardärer räddar välfärden”.
Det är dock precis tvärtom.
De fattiga drabbas och välfärden säckar ihop om drivna, ambitiösa, hårt arbetande människor bestraffas för sina insatser. Motivationen minskar när vissa sliter långa timmar och som ”tack” måste betala skyhöga skatter ifall de tjänar lite på arbetet. Särskilt när vänstern dräller bort pengarna till bistånd, kultur eller bara allmän ineffektivitet, och bidragen höjs för dem som inte jobbar alls.
Men vänstersidan har aldrig varit särskilt bevandrade i psykologi eller ekonomi. Deras analyser är grunda och handlar om här och nu, snarare än om långsiktiga effekter eller mänskligt beteende.
Faktum är att höga skatter leder till mindre pengar att dela på.
En skattehöjning som genomfördes 2016 minskade statens intäkter, enligt IFAU (2022). Socialdemokraterna fasade ut jobbskatteavdraget för dem som tjänade över 50 000 kronor i månaden, så att de fick behålla tre kr mindre per hundralapp. Åren efter ökade gruppens inkomster långsammare än en kontrollgrupps.
”Även mindre skatteökningar riskerar leda till negativa effekter på arbetsinkomster på grund av att skatter ändrar folks beteenden”, kommenterade forskaren bakom rapporten.
Andra samband som syns i studier är att:
- Bolagsskatten minskade från över 50 procent i slutet av 1980-talet till drygt 20 idag. Ändå ökade statens intäkter från bolagsskatten stadigt.
- 2000–2016 sänktes skattetrycket från cirka 49 till 44 procent. Under samma tid ökade skatteintäkterna.
- Enligt nationalekonomen Daniel Waldenström blir det högst några miljarder till statskassan via en miljonärsskatt om skattesatsen är 1 procent.
- Om den statliga inkomstskatten sänks till 10 procent blir statens inkomstbortfall 26 miljarder, enligt Almega, men när det blir mer lönsamt att arbeta kommer pengarna snabbt tillbaka.
Dessutom höjer det knappast arbetsmoralen att Dadgostar verkar förakta dem som har eller tjänar mycket. I december pratade hon om att alla som sparat eller gjort vinst på något vis bestulit folket. ”De superrika har blivit ännu rikare på hårt arbetande människors bekostnad”, sa hon. I sitt jultal slog hon fast att: ”De superrika håller på att krossa människors ekonomi och det driver också fram inflation och hög arbetslöshet i hela landet”.
Signalen som skicka till entreprenörer och karriärister är ungefär: Du är inte värdefull. Du är en bankomat för oss från vänster. Du är ond.
Liknande respektlösa tongångar kommer från Socialdemokraterna och en rad opinionsbildare. Redan 2021 sa Anderson att: ”De rikaste i samhället har råd att bidra mer”. Hon bad inte direkt om lov, om man säger så.
Om de rödgröna vinner valet får vi nya och höjda skatter. Och därmed mindre till de svagaste.
Under förra perioden höjdes nästan 50 skatter och under åren har det i de röda lägren talats om beredskapsskatt, bankskatt, kapitalskatt, värnskatt, båtskatt, arvsskatt, gåvoskatt, förmögenhetsskatt och fastighetsskatt. Dessutom skatt på energi, flyg, biobesök, plastpåsar, engångsartiklar, kläder, skor och ISK, samt arbetsgivaravgifter för äldre och unga, nedtrappade ränteavdrag, och begränsningar av RUT-avdrag.
Puh.
”Problemet med socialism är att man förr eller senare får slut på andra människors pengar”, sa Margaret Thatcher.
Varifrån ska resurser till välfärden komma då?
Carolin Dahlman
