Eventet sponsrades av skattebetalarna, men var styrt av vänstern.
”Stockholm går in som huvudpartner för Stockholm Pride”, meddelade det rödgröna styret stolt förra sommaren, och talade om alla människors lika värde, frihet och kärlek.
2026–2029 ska skattebetalarna i Stockholms ge Stockholm Pride ett årligt stöd på två miljoner kronor, från tidigare mellan 500 000–700 000 per år.
Det rödgröna politikernas syfte var att Pride ska nå ut bredare, till fler stockholmare och besökare i hela staden. Men evenemanget blir allt sniknare med utrymmet. Bara de med ”rätt” åsikter tycks få komma in. Stockholm Prides påstår att de är en inkluderande mötesplats, men är snabba med att stänga vissa ute. De röda är brutala mot sina meningsmotståndare.
För något år sen viftade S tåg i Stockholm med plakat med texterna: ”Ulf ut ur tåget” och ”Ebba ut ur tåget”. Förra sommaren skickade RFSL ut tandborstar till personer med ”sunkiga värderingar” – som var emot att väldigt unga skulle få byta kön. LHB-förbundet, en hbt-förening som anser att det bara finns två kön, har portat från i programmet i flera år.
Sverigedemokraterna fick såklart inte vara med i partiledardebatten, och partiet ids inte längre ansöka om plats på Pride eftersom de ändå får nej.
Orsaken är åsikter. Enligt RFSL stödde inte SD i riksdagen förslag som enligt RSFL skulle förbättra hbtq+-personers livsvillkor. De har föreslagit att bidrag till Pridefestivaler dras ner, att kommuner slutar hissa regnbågsflaggor och försökt stoppa föreställningar med dragqueens som läser sagor för barn.
Men huruvida de faktiska förslagen är homofientliga eller ej har inte ens debatterats. I stället stängde Pride dörren och vägrade tala med dem som tycker annolunda.
En organisation bör rimligen inte bete sig vinklat och uteslutande om den finansieras av alla som betalar skatt. Vi som står för notan måste ställa krav på opartiskhet och respekt.
Dessutom har homosexuella skäl att titta på andra hotbilder än SD.
För bara någon vecka sen körde en IS-islamist in i Pridefirandet i Berlin. Liknande islamistattacker har skett i Oslo och USA.
I Sverige bor nu många som kommer från länder där toleransen för homosexualitet är låg, och många har tagit med sig värderingarna. Ju fler homofober som flyttar hit, desto svårare blir det för homosexuella att leva så fritt som de förtjänar.
Enligt Forum för levande historia har negativa attityder gentemot hbt-personer ökat, särskilt bland muslimer och dem med utländsk bakgrund. Varannan 12–18-åringing med utländskt påbrå svarade att deras föräldrar inte accepterar ett homosexuellt förhållande, i en studie från Varken hora eller kuvad. Så det är inte bara enskilda våldsamma islamister som begränsar människor frihet, utan den mylla de växer i.
Men det handlade inte Pride om. Muslimers åsikter och värderingar anses tydligen inte vara lika farliga som att SD inte vill ge skattebetalarnas pengar till Pride.
YouTube-kanalen 100% granskade det officiella Pride House-programmet och fann att ingen programpunkt handlar uttryckligen om islamistisk extremism eller om homofobi, hot och förtryck i muslimska miljöer. Ingen punkt var huvudsakligen ägnad åt hedersförtryck mot hbtq-personer. Tre handlade om hbtq i kristna kyrkor, men ingen om hbtq-personers erfarenheter i muslimska miljöer. En punkt nämnde muslimska hbtqi-personer, men då med fokus på hur dessa kan utsättas för rasism, islamofobi samt homo- och transfobi.
Vänsterns debattörer är lika blinda och benämna att hitta ursäkter som förminskar muslimers betydelse för synen på homosexuella.
Aftonbladets ledarsida skyllde homofobin i Sverige på Agnes Wold. Jonas Gardell varnade för högerextrema krafter. Dagens ETC:s chefredaktör Andreas Gustavsson skrev att attacken var en del av en bred högerextrem rekyl mot mänskliga rättigheter.
Stockholmarna bör inte tvingas sponsra en sluten vänstergrupp som mobbar ut alla som inte tycker som dem och blundar för verkliga problem. Folk ska naturligtvis få paradera och prata kärlek som de vill – men inte för våra pengar. Och inte för att driva propaganda.
Carolin Dahlman
