Priset på livsmedel gick upp under S tid vid makten, och tillväxten var på väg utför. Nu försöker de röda lura i oss att den ekonomiska krisen är högerns fel – trots att det är vänstern som gör folk fattiga.
”SD-regeringen låter vanligt folk betala priset för deras misslyckade ekonomiska politik. Matpriserna har ökat med över 25 procent under kostnadskrisen”, skrev Mikael Damberg (S) på X häromveckan.
Men höga matpriser är inte alls Ulf Kristerssons regerings fel.
Matpriserna började i själva verket att öka redan 2021. De steg kraftigt under den tid de rödgröna styrde, under 16 månader i rad. Det kan man tydligt se både i siffror från Statistiska Centralbyrån och grafer från Matkollen.
Under 2023 började priserna sjunka. Då satt Ulf Kristersson (M) som statsminister. Det är pinsamt hur Socialdemokraterna försöker skriva om historien så att väljarna ska tro att vänstern får ner priser medan högern gör att de ökar när det är precis tvärtom
Vintern 2022, när S styrde, skyllde Magdalena Andersson (S) på ”Putinpriser” på bränsle och mat. Stigande priser skylldes på kriget. Hon hade självklart inget med saken att göra. Nej nej.
EU-kommissionen varnade sommaren för att Sverige skulle få lägst tillväxt i EU, något som onekligen påverkar vanligt folks utrymme. Om samhällets ekonomi krymper slår det mot alla. Men Andersson hackade på alla andra och har till och med börjat påstå att låg tillväxt är högerregeringens fel.
Också företagen har fått sig en smocka. Inför EU-valet förra året gick Andersson till attack mot Ica och påstod att man ökat sin vinst med över 400 procent det senaste kvartalet. Det var naturligtvis ett utspel som passade vänsterns narrativ, att sprida bilden att företagen skor sig. Men det var en uppblåst siffra. Den väldiga ökningen var en engångseffekt, en konsekvens av en fusion av ägarbolag. Om denna plockades bort var vinstökningen bara. 5,2 procent. Inte 400.
Det var kanske inte en lögn från oppositionsledaren, men en förvriden sanning.
En anledning till att livsmedelspriserna nu är lindrigare är att inflationen är på nedgång. Även denna ökade redan när Magdalena Andersson (S) satt vid makten. Nu minskar dock inflationen, tack vare Tidöpartierna och finansminister Elisabeth Svantesson (M).
Det är inte så konstigt att Moderaterna numera är det parti som väljarna anser sköta Sveriges ekonomi bäst.
Det är tydligt att Socialdemokraterna kämpar för att åter vinna frågan dock, och för att få upp plånboksfrågor på agendan inför valet. Efter att S öppet har erkänt att de misslyckades med integrationen, samt med att stävja kriminaliteten, ser S att det enda de har att erbjuda är det gamla klassiska narrativet att högern gynnar de rika.
Häromdagen skrev Magdalena Andersson (S) en debattartikel tillsammans med LO:s ordförande Johan Lindholm. De påstod att ”högerregeringens politik gör vanliga familjer fattigare”, samt att de ekonomiska klyftorna ökat och den rikaste eliten gynnats.
Som vanligt sprider vänstern den enkla tankemodellen att höga skatter gynnar välfärden och att skattesänkningar enbart gynnar de individer som får dessa. Men ekonomier är komplicerade. Om skatter är höga minskar motivationen till att utbilda sig och jobba extra. Vad händer då? Jo, skatteintäkterna minskar. Och vad händer då? Jo, antingen måste skatter höjas mer för alla – även de som har det sämst – eller så måste välfärden krympa. Ekonomiska klyftor är sunda så länge alla kan kliva upp i inkomststegen via ansträngning.
Dessutom är det vänsterns höga skatter som höjer livsmedelspriser. 40 procent av matpriset består av skatter. Det handlar om löneskatter, arbetsgivaravgifter och andra kostnader som rör all personal som hanterar varorna från jord till bord, i jordbruk, industrier och affärer. Det är skatt på diesel och bensin, elektricitet och själva matmomsen som är 12 procent.
Om det är någon som gör folk fattiga så är det vänsterns skattegirighet. Om de kommer åter till makten lär fler få plocka fram havregrynen.
Carolin Dahlman
Högerliberal debattör på Hjärtat till Höger
