Hur länge har Sverige egentligen varit en fungerande demokrati, är en fråga man borde ställa sig. Inte minst mot bakgrund av historien om Socialdemokraterna och de 83 år totalt de hittills regerat Sverige. Partiet hade då och då makten under ett stökigt 20-tal, när Sverige ofta fick en ny regering men från 1932, med undantag av ett par månader, fram till 1976 regerade Socialdemokraterna oavbrutet.
När jag föddes 1975 var de således fortfarande inne i denna period på totalt 54 år då inget annat parti hade regeringsmakten, även om det under kriget var en samlingsregering. Det är därför bara från 1976 och framåt som Sverige faktiskt på riktigt haft en fungerande demokrati, för det är givetvis något fel om ett och samma parti kan regera 54 år på raken. Enparti-staten är inte så missvisande om det gamla Sverige.
Sossarna fick som bekant tillbaka makten1982 till 1991, hela min och många andra 70-talisters hela skoltid. DDR-Sveriges prime time, och den rafflande upplösningen när Sovjetunionen och därmed även DDR föll 1989.
Ett trångt, brunt och ofritt Sverige där Socialdemokraterna var i full färd med att fullända det socialistiska experimentet med hjälp av löntagarfonderna. De och LO stal bit för bit landets börsbolag genom tvingande årliga nyemissioner när aktierna överfördes till LO. Stora företag flydde landet för att aldrig återvända och LO-pamparna såg lystet framför sig en framtid som näringslivstoppar.
Vinnarna skriver historien och det har verkligen partiet utnyttjat. Ta sagan om folkhemmet till exempel, det som påstås räddat Sverige från fattigdomen och gjorde oss till det rika landet vi är idag.
Verkligheten är att vi, för att vi kröp för Hitler och vägrade delta i försvaret av det fria Europa, hade ett enormt övertag efter kriget. Inga sönderbombade städer, inte miljoner döda yrkesmän och samtidigt en enorm efterfrågan på järn, stål, trä och annat som skulle bygga upp ett trasigt Europa. Vi fick importera arbetskraft, så mycket jobb hade vi och pengarna strömmade in. Tack vare företag, inte politiker.
Det enda sossarna gjorde var att beskatta. Marginalskatten när deras långa maktinnehav började 1932 var 38.5 %. När de förlorade makten för första gången 1976 låg den på 86 %. Pengarna använde de visserligen till vissa bra saker, som allmän förskola och föräldrapenning, men la också miljarder på att bygga de miljonprogram som idag är hem och uppväxtmiljö åt de flesta av de 67 000 organiserade gängkriminella som finns i landet.
Ogästvänliga betongklumpar utslängda på åkrar runt städer där inte ens svenskar ville bo bara några år efter invigningen och som stod och förföll när Socialdemokraterna framför allt efter 1982 och framåt valde att öppna landets gränser till världens alla riktiga och påstådda flyktingar.
Folkhemmet är en lögn. Och det var verkligen inte tack vare sossarna som vi blev rika utan trots dem, företagarna byggde landet efter kriget och svensk ingenjörskunskap, innovationer, visionärer, entreprenörer och förvaltare av gamla industriföretag puttade Sverige centimeter för centimeter från Lort-Sverige till i toppen av välstånds-ligan. Deras pengar finansierade sossarnas ideologiska bygge och tacken var att de sedan skulle stjäla företagen utan att betala en krona.
Har man en fungerande demokrati om samma parti regerar Sverige 54 år i sträck och totalt 83 år, är frågan.
Den fungerar absolut numera men eftersom ett av tecknen på en fungerande vital demokrati faktiskt är maktskiften regelbundet skulle jag säga att vår demokrati först verkligen fungerande prickfritt från 1976. Sedan dess har sossarna aldrig regerat längre än 12 år.
Den perioden skapades för övrigt tack vare viss dragkraft från det famösa valstugereportaget 2002, då statliga mediebolaget med dold kamera valde att klippa ihop ett program som målade ut just Moderaterna som rasister, trots att de hade material från andra partier och att det var enskilda lokala partiarbetare. För då vann sossarna den tredje mandatperioden några veckor senare.
Att äga opinionen och dominera media förstod redan Olof Palme, som inledde den mycket framgångsrika strategin att via statsbidrag från diverse myndigheter finansiera allt som andas vänsteråsikter och uppmuntra bildandet av föreningar. Han såg Vietnam-protesterna och började betala föreningar utanför partiet, med först partipengar och sedan statliga. Han gjorde slut med uppfattningen att allt måste ske inom partiet utan såg värdet av allt som drev deras ideologi.
Idag finns oöverblickbart antal föreningar som håller på med olika vänsterprojekt på heltid, med pengar från MUCF, Arvsfonden, kommuner, Konsumentverket, Socialstyrelsen, Naturvårdsverket och SIDA, för att nämna några bidragsgivande myndigheter. Tiotals miljarder.
Via SIDA har ytterligare miljarder spillts, för organisering av ”civilsamhället”, allt för att ha så många avsändare av vänsteråsikter som möjligt.
De har också gång på gång använt lagstiftningen för att gynna sig och de sina, alla gräddfiler inom lagstiftningen för lotterier är bara toppen på isberget när Socialdemokraterna använt den lagstiftande makten för att berika sig själva.
Har man svenska sossarnas CV förstår man också varför ett så stort parti samtidigt kan vara så ofattbart usla i opposition. Dagens situation, när regeringen ihop med SD kontrollerar över 175 röster i riksdagen och därmed inte behöver prata med någon utanför är extra tråkig för oppositionen men det är ändå en generande låg nivå vi ser.
Vinnaren skriver som sagt historien och så försöker de jobba även på kort sikt. För det ljugande som av opposition desperata och deprimerade sossar nu öser ut är fascinerande. Inget av det som händer är deras fel trots att de regerade 8 år, men allt bra som pågår är deras förtjänst. De la tydligen inte ner kärnkraften, lagar de röstat nej till lägger de nu fram som egna förslag och de har alltid varit för strikta migrationsregler och hårda straff. Och Nato. De illustrerar i realtid det som svenska väljare föraktar mest – politiker som vägrar ta eget ansvar. Ändå har de märkligt nog okej siffror, för så hårt tuktat är landet av den gamla enparti-staten.
I år är sista året innan valåret. Att vi sedan 1976 faktiskt regelbundet byter regering och att högern tack och lov just nu regerar och kan laga och lappa det Socialdemokraterna förstört den senaste regeringstiden är ett styrkebesked.
Men vi kommer också få se mer och mer öppet ljugande av partiet som tycker att alla regeringar som inte är socialdemokratiska egentligen är illegitima, var så säkra.
Inget står nämligen i vägen mellan en sosse och makt.
Rebecca Weidmo Uvell
fri högerdebattör på sajten uvell.se
