Veckorna som nyss passerat har dominerats av en enda sak och det är inte EU-valet utan Kalla Faktas granskning av SD. Den senaste, de har en tradition av att granska just SD och inga andra partier. Och att släppa dessa i samband med ett val.
Den så kallade ”trollfabriken” visade sig efter 9 månaders under cover bli 23 säkerställda konton på alla sociala medier, som hade en koppling till SD. Och då ingick konton som hette något med SD.
I vanlig ordning springer alla i media på samma bollar och stora överord om demokratin har idisslats i dagar. Men den stora frågan kvarstår – är satir, som memes är, ett hot mot demokratin eller i själva verket en förutsättning?
Satiren är i själva verket ungefär lika gammal som demokratin och har sedan dess varit en viktig del men tagit sig olika uttryck givetvis, beroende på vilken tidsålder vi haft. Att skämta med, eller göra narr av, motståndaren. Antingen roar den eller irriterar och det är dess själva syfte. Den ska vara dubbelsidig. Satir mobiliserar de egna och irriterar de andra.
Dagens satir kommer i former av till exempel memes i sociala medier, den klassiska karikatyren finns kvar både som tecknad bild som skickas runt i sociala medier och i tryckt form och även idag i små korta filmer.
Om man lyssnat på debatten senaste veckorna verkar dock landets samlade mediekår, och märkligt nog även oppositionen, vara överens om att görs satiren från konton som sprider SDs narrativ så är det ett hot mot demokratin. Medan satir som görs från Socialdemokraternas bulvan-konton inte är det.
Det är nämligen så att just Socialdemokraterna uppfunnit grenen hemlig satir. ”Skojiga bilder” på motståndarna som mobiliserar de egna och förlöjligar motståndaren och som skickas utan att Socialdemokraterna står som officiell avsändare.
De har genom åren alltid arbetat så, det är tekniken som moderniserats. I valen 1998 och 2002 ringde de fejk-samtal, skrev fejk-insändare och satte upp valaffischer som påstods vara från Moderaterna. I valet 2006 blev de tagna på bar gärning att ha haft en anställd på högkvarteret som skickade ett stort antal mail med rent förtal av dåvarande partiordförande för Moderaterna, Fredrik Reinfeldt.
I valet 2018 åkte två troll med en rad anonyma konton på Twitter fast, de arbetade också på Sveavägen 68. I valet 2022 och fortfarande har Socialdemokraterna använt egna tankesmedjan Tiden och helägda bolaget AiP Media för att köpa Facebook-annonser för tiotals miljoner med bland annat mycket elaka memes.
Satiren är en lika naturlig del av demokratier som val och debatt är. Det är inte mer fel för att ett parti man inte gillar håller på med det. Och satir är även en mycket fundamental del av yttrandefriheten men den debatten har helt saknas gångna veckan.
Istället låtsas folk som att humor inte hör till politiken, när det är är kanske det viktigaste eftersom det gör att man står ut med alla dumheter som politiker håller på med.
2015 mördades över 12 och 10 skadade på grund av satir när den islamistiska terrorattacken mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo skedde och då var världens ledare överens om att satiren är livsviktig att försvara men av det är det kollektiv minnesförlust.
Memes är satir och det är något vi måste försvara även om den är smaklös, plump, inte rolig och kanske ibland kommer från partier. Nu ska partierna i samtal komma överens om gemensamma riktlinjer. Jag hoppas de landar i att all satir är välkommen, så länge alla partier märker ut avsändaren även i de fall när den är ett helägt bolag eller en egen tankesmedja. Eller anställda.
Resten av den politiska humorn måste lämnas i fred helt och håller av samma klåfingriga politiker. För den gör att vi andra står ut med deras dumheter.
Rebecca Weidmo Uvell
