I min text här på Verifieras sajt den 16 april under rubriken Vad får medborgarna bestämma själva i det alltmer detaljstyrda land som Sverige blivit?, skrev jag om Margareta Lindberghs enkla önskan om att få dricka ett glas medhavt vin till festluncherna som serveras en gång i månaden på seniorverksamheten dit hon ofta går. Om krångelturerna kring det enkla och fullt rimliga önskemålet kan man läsa via länken i början av texten.
Turerna som följde på hennes önskemål har varit lätt absurda. En mindre envis människa än den 95-åriga Margareta, som för övrigt själv för några decennier sedan satt i just den stadsdelsnämnd hon nu vände sig till, hade gett upp. Men hon kunde inte acceptera att medborgare i ett land som kallar sig fritt och demokratiskt, inte ska ha rätten att fatta sina egna beslut i den här frågan för att personen är gammal.
Självbestämmandet urholkas allt mer, särskilt när det gäller äldre medborgare. Ett tydligt exempel på det har Margareta Lindbergh pekat på. Att kunna njuta av ett glas vin till festlunchen på en seniorträff är en önskan som för de flesta framstår som helt rimlig och harmlös. Men nej, byråkratin slår till med full kraft. Slutklämmen efter alla skrivelser och protokoll från stadsdelsförvaltningens äldreomsorgsavdelning – eller ”äldreförmynderinämnden”. OBS! En sådan finns inte, men det kan ibland upplevas som om man inte vet skillnaden mellan ”omsorg” och ”förmynderi”:
”Det korta svaret är att stadsdelens mötesplatser är alkoholfria.”
Absurditeten i beslutet är uppenbar för de flesta. Det handlar ju om människor som har levt långa och ofta produktiva liv. Människor som har uppfostrat barn, byggt karriärer, bidragit till samhället på alla tänkbara sätt. Som, när de har nått en ålder då de borde kunna njuta av livets goda, blir behandlade som mindre vetande. Men det handlar inte bara om ett glas vin till lunchen på seniorträffen någon gång i månaden. Det handlar om respekt, värdighet och rätten att fatta egna beslut. Det handlar om att se gamla människor som de fullvärdiga medborgare de är, inte som barn som behöver övervakas och kontrolleras.
Det finns politiker som förstår det. Andrea Hedin, oppositionsråd för Moderaterna, Anne-Lie Elfvén och Jesper Svensson från Liberalerna har visat prov på både ansvar och respekt i den här frågan. De agerar nu för att återge de äldre rätten till det som borde vara självklart: att bestämma över sina egna liv. För som Andrea Hedin så klokt påpekar: ”En vacker dag är de själva gamla, knappast vill de att andra ska bestämma över dem i detalj och anse sig veta bättre vad som är bra för dem.”
Och vad tror egentligen de personer som agerar förmyndare åt andra, som fram tills de var 66 år 364 dagar gamla sågs som kapabla att klara vardagen och fatta egna beslut, två dagar senare behöver ”omsorgas” av människor på ”äldreomsorgsavdelningar”? Tror de att tillställningar där det skålas i vin vid festligare tillfällen ska urarta i kaos på seniorträffarna? Att 90-åringar plötsligt börjar kasta stolar omkring sig och dansa på borden? I själva verket skulle de bete sig precis som vanligt och umgås, skratta, och njuta av sitt vin till den goda måltiden. Eller inte. Valfrihet ska vara en självklarhet.
Det är dags att sluta behandla äldre som om de vore mindre vetande. De kan fatta egna beslut, att neka dem rätten att göra det är inte bara respektlöst, det är direkt skadligt för deras välbefinnande och negativt för deras livskvalitet.
Samhället ska erbjuda stöd och omsorg till de gamla människor som behöver det, inte till dem som inte behöver det. Och lyssna på vad äldreforskaren Ingemar Skoog säger i ledartexten av Mattias Svensson i Svenska Dagbladet skrev under rubriken Vin och värdighet på äldre dar den 28 augusti 2024:
”Äldre i Sverige är allt piggare och friskare. Detta trots att de dricker mer på äldre dar än tidigare. generationer.”
Och begrunda det som Margareta Lindbergh framhåller i en intervju i sin skrivelse till stadsdelsförvalningen, som citeras i lokaltidningen Mitti Södermalm 25.8 2024):
”Det skulle verkligen förhöja livskvaliteten och glädjen för oss som också i andra festliga sammanhang i livet är vana att dricka ett glas vin.”
I ett fritt och demokratiskt Sverige ska alla medborgare, oavsett ålder, behandlas med respekt och värdighet och ha rätt att fritt forma sina liv. Alla beslutsfattare på olika nivåer och områden bör, nästa gång de funderar på att införa ett förbud eller en regel som går över huvudet på dem det berör, yngre eller äldre, på ett oskäligt sätt, fråga sig själva: är beslutet skäligt, rimligt? Om det råder minsta tvekan, applicera det på er själva och svara på frågan: Skulle du själv vilja bli behandlad så här? Så enkelt är det.
”Guldkant på tillvaron, som det så ofta talas om, är att få bestämma över sitt eget liv, att bli respekterad för den man är, och att få njuta av ett glas vin till festlunchen om man så önskar.”
Merit Wager
